Övertron på vetenskapen

Eva Moberg
DAGENS NYHETER, Söndagen den 18 maj 1986.

Här från Teosofiskt Medlemsblad, nr 3, 1986,
där det med hennes medgivande återgavs.

Vetenskapen är för många det största värdet i vår tid. De kunskaper som inte vunnits inom dess ramar betraktas knappt som verkliga. I varje fall är de betydligt mindre värda.

    Ökande fall av ohörsamhet mot den vetenskapliga imperialismen har föranlett en viss mobilisering, bland riddare av den skeptiska skepnaden, såsom föreningen Vetenskap och folkbildning. Syftet är att bilda front mot vad man ser som vidskepelse och irrläror. Några kriterier, som uppges hjälpa oss att skilja falsk vetenskap från äkta, har kommit i svang och inte rönt nämnvärd kritik.

    Det utmärkande för en pseudovetenskap till skillnad från en äkta påstås vara auktoritetstron. Vissa personer är auktoriteter, och andra har bara att tro på vad de säger.

    Antagligen måste man själv vara vetenskapsman för att inte se att just detta är fallet med den "riktiga" vetenskapen. Auktoritetstron har alltid varit stor inom vetenskapen — otaliga nya rön och insikter har fått kämpa länge mot en massiv förstockelse inom vetenskapsetablissemanget innan de brutit igenom.

    Men det här gäller ännu mer förhållandet mellan vetenskap och allmänhet. Här är auktoritetstron satt i system. Vårt komplicerade och teknifierade samhälle skulle helt enkelt inte vara möjligt om inte den stora massan av lekmän inte blint trodde på vad vetenskapen påstår.

    Även inom vetenskapen är det bara ett fåtal människor som själva har konstaterat t. ex. att jorden är rund, att halveringstiderna för radioaktiva isotoper stämmer, att det verkligen är HTLV 3-virus man har isolerat, osv.

    Nu kan man säga att det principiellt skulle kunna konstateras av var och en, och att detta är avgörande. Men även en mystikers inre upplevelser av varat och alltings innersta kärna skulle principiellt kunna upplevas av var och en som underkastade sig hans övningar. Det sker inte, och det sker inte heller att vi alla kollar halveringstiderna.

    Ett annat kännetecken på en pseudovetenskap skulle vara att resultaten inte kan prövas genom upprepning under samma betingelser. Pseudovetenskaper blir då t. ex. historia och psykologi, där ingenting kan upprepas under exakt samma betingelser, vidare filosofi, litteraturhistoria, nationalekonomi med flera, där det studerade objektet är sådant som värderingar, inflytanden, maktförhållanden och något så flummigt som skönhetsvärden och idéer. Professurer i de här pseudovetenskaperna måste vara stötande enligt nämnda kriterium, men vad jag vet har ingen krävt att de skall avskaffas.

    De enda riktiga vetenskaperna skulle då vara naturvetenskaper. Men det pinsamma är att det här kriteriet på upprepning och verifiering sällan uppfylls ens av naturvetenskaperna själva. Otaliga resultat tas för gott utan att upprepas.

    William J Broad och Nicholas Wade har i boken "Betrayers of the Truth" tagit sej för att undersöka vetenskapliga bluffar. Dessa är fler än folk anar. Men dessutom är det så att de flesta vetenskapliga försök aldrig verifieras.

    Anledningarna är flera: att verifiera genom upprepning blir för kostsamt och ger föga ära. Det är bara nya resultat som ger uppmärksamhet och pengar. Och det är inte särskilt eggande för nyfikenheten att bara kontrollera andras resultat.

    Dessutom är beskrivningen av experimenten ofta ofullständig. Viktiga detaljer fattas, så att det blir besvärligt att upprepa försöket. Och även om försöket upprepas och leder till ett annat resultat, så medför detta inte alltid någon åtgärd. Man kanske har gjort något fel, och vill inte sprida misstämning i onödan.

    Det här kravet på upprepningsbarhet gör givetvis också parapsykologin chanslös som aspirant på vetenskaplig status. Ändå sysslar många inom parapsykologin med desperata ansträngningar att upprepa försök under identiska betingelser. Man slår tärningar och blandar kort i det oändliga, prövar tankeläsning genom tjocka murar, arrangerar sofistikerad teknisk apparatur för att uppfånga mediala budskap etc.

    Jag tror det här är alldeles missriktat. Parapsykologin kan stå på egna ben och behöver inte ängsligt upprätthålla normer som gäller annan forskning. Det kan mycket väl vara så att de fenomen det här gäller inte låter sej manipuleras på det sätt som gäller för andra sinnesförnimmelser. Det är som om några seende skulle försöka bevisa färgers existens för en totalblind mänsklighet med hjälp av starka hörapparater.

    Otaliga människor som upplevt parapsykologiska fenomen vet att de är verkliga. Så länge de inte — i motsats till många forskare — kräver stora skattemedel och hög status för sin vetskap ska de inte heller tvingas bevisa den på andras villkor.

    Vidare påstås att en äkta vetenskap inte överger en hållbar förklaring om man inte har någon ny att sätta i stället som förklarar mera. Men på så sätt bibehålls onödigt länge felaktiga föreställningar och blockeras vägen till ny insikt.

    Ta till exempel darwinismen. Den är sakrosankt sen länge, och all kritik mot den har betraktats som uttryck för svartaste vidskepelse. Men man behöver inte vara s k kreationist eller tro på Gamla testamentet för att komma till slutsatsen att Darwin inte har lyckats förklara uppkomsten av nya arter, bara variationer inom arterna. (Mer om detta en annan gång.)

    Darwinismen kommer till korta som förklaring till arternas uppkomst, hur riktig den än är i andra delar. Men därför behöver man inte ha någon annan hypotes att komma med. Det hela kan faktiskt tills vidare förbli ett mysterium!

    Hur mycket man än laborerar med olika definitioner av vetenskap, så är det fortfarande till slut bara gamla ovetenskapliga begrepp som sunt förnuft, egen erfarenhet och intuition som kan vägleda oss genom djungeln av vidskepelser — naturvetenskapliga och andra.

    Visst ska man kritisera sådana sekter som är humbugartade och sådana gurus som är bedragare. Men de är ändå relativt oförargliga i dagens värld i jämförelse med de totalitära tendenserna hos vissa naturvetenskaper, som med hjälp av gigantiska resurser gör hela världen och snart även rymden till sitt eget experimentlaboratorium.

    Hederlig naturvetenskap är förträfflig och kan vara mycket välsignelserik. Vad jag vänder mej emot är strävandena att utsträcka dess giltighet till alla områden och pressa dess mallar över alla sorters kunskap. Den som vill hålla vakt mot ovetenskaplighet och auktoritetstro kan hitta tillräckligt mycket att göra inom vetenskapens egna domäner.

Eva Moberg.

Kommentarer: Beträffande darwinismen hänvisas till
The Birth of Man — An Occult View,
föredrag på CD av Adam Warcup.

Därtill redogörs så enkelt och helt som möjligt
för ett grundalternativ på
integr.info/GAF28.html
AN ESOTERIC VIEW OF THE RELATION
BETWEEN CONSCIOUSNESS AND BRAIN FUNCTION
.

*

     
       

Startsida