Gunnar Larson, Skarpnäck.                          
gunnar.larson@telia.com

Till våra riksdagsledamöter och statsråd.
(Ett bland flera öppna brev.)

Det framgår bland annat i Kristdemokraten att en majoritet av alla våra statsråd anser att Palestina icke bör erkännas av Sverige, inte förrän Israel och Palestina själva slutit ett fredsavtal. De måste alltså därmed också först och främst ha kommit överens med varandra om allting annat, som må kunna behövas för det. För några år sedan sade en israelisk nobelpristgare i Stockholm att han för sin del ansåg att Israel skall ha hela Jerusalem, även om det må kunna ta 50 år innan andra kan svälja det. Mot allt som följer här framstår denna önskan milt sagt som rent naiv.

     Heder åt alla som osjälviskt bryr sig så mycket de kan för andras bästa. Men för att det skall kunna göra någon riktig nytta, i sådana här allvarliga, kritiska och synnerligen känsliga frågor, och medföra någon som helst positiv förändring, i det stora hela, så ställer det ofrånkomligen verkliga krav, på att själv kunna ompröva, och tänka om, kunna vidga och fördjupa sina egna perspektiv.

     Goda tankar, men som möjligen kan vara rent naiva, genom att mer eller mindre förbise relevanta och högst centrala fakta, kan de säkert göra så mycket gott? Eller kan vi istället först komma närmare hur och på vilka sätt ”vägen till helvetet” ack så lätt ”är stenlagd med goda avsikter”?

     Självklart måste man kunna tänka om och pröva nya perspektiv för att kunna vara seriös och respektabel. Men få styrande människor synes nu märkbart kunna göra det i detta ämne.

Inte ens med hänsyn till oräkneliga och mångåriga publicerade redogörelser av de rådande maktförhållandenas onda och till och med ondskefulla verkningar i det som man säger heliga landet. För att inte tala om alla redogörelser i kritiskt centrala förhållanden i mänskliga relationer av universell karaktär. Alla naturliga och ofrånkomliga följder av bristande respekter för levande och fridfulla medmänniskor.

Inga SAKLIGHETER tycks kunna göra någon skillnad alls, i praktiken. Inte när också ”heliga” ting kan stå på spel!

      Rena sanningar och universella medkänslor väger i praktiken och för stunden ingenting alls, gentemot maktägande kollektiva själviskheter. Särskilt inte med maktägande själviskheters stöd av ”religion”, alltså med former av religion, som i praktiken strider emot det ordets själva betydelse, allas återvändande till sina gudomliga ursprung, och som därmed andligen förutsätter en kvalitet i sinnet av gudomliga harmonier, redan här nere på jorden. Det vill säga inom den fria och enskilda människan själv, vilket är den absolut primära faktorn.

    Men samvetet kan bara inte vara tyst. Inte ens när det må vara som att ropa i öknen. Därför nu bara också följande till er alla. Om nu någon orkat läsa ända så här långt.

    Enbart goda avsikter hjälper inte! Snarare precis tvärt om! Goda avsikter må vara välvilliga och av goda sinnen. Men när sinnena inte är sakligt hela och klara, utan delvisa, färgade av partiska sidor, och som då också är formade av partiska intressen, just de avsikterna och känslorna kan, just därför att de är så ”goda”!, som allra starkast blockera för genomseenden och utestänga intelligens. Sinnena blir infångade av sig själva och kan inte själva ta sig ut.

     Utan rena och intelligenta genomseenden – som ser igenom vilka psykologiska krafter det är som råder, och som kan läsa av de kritiska makthavarnas ord mellan deras rader – utan det i våra europeiska ledares praktiska sinnen och frimodiga gärningar är ingen lösning och påtaglig förändring möjlig, i Det heliga landet. Inte i verkligheten. Inte så länge också alla vi andra är sådana som vi nu är.

     Inte så länge majoriteten av israeler och medborgare i USA är som värre än blinda för vad det är som pågår, men som vi alla borde riktigt ordentligt vara medvetna om. HÖGSTA LEDARES OUPPHÖRLIGA FÖRBRYTELSER MOT INTERNATIONELL RÄTT. UTAN DERAS MINSTA SKAM! Bland annat tack vare smarta anspråk på att vara demokratier! Och dessutom med enastående bakomliggande anspråk på att stå det högsta gudomliga särskilt nära. — Är icke allt detta bara rent sant? Åtminstone bara rent faktiskt?

    2009 sedan skrev en svensk FN-tjänsteman en lång tidningsartikel, en man som efter några år hade kommit hem från Mellanöstern, under rubriken ”Israel vill inte ha fred i regionen.”

    Och hela tiden kommer det liknande rapporter.

    SÅ LÄNGE DET I PRAKTIKEN BARA GÅR FÖR SIG, med successiva fördrivningar och skamlösa förödmjukelser av det närmaste grannfolket, till egen vinning och på deras bekostnader, och på alla de utomståendes kontinuerliga bekostnader, som bara måste stå för alla flyktingarnas underhåll, ja, precis så länge fortsätter bara det hela. Undan, för undan, för undan. Värre och värre och värre.

    Skall det de facto och till största delen vara ”TACK VARE” förintelsen, som alla dessa skamlösa och i praktiken terroristiska beteenden bara kan pågå?

     Vad måste de palestinska barnen idag och alla deras kommande generationer ha med all världens historiska grymheter mot judar att göra?

     Nej, vi skall aldrig glömma förintelsen. Men inte heller låta det förgångna släcka våra ögon för framtiden. Så länge det förgångna styr kan det självklart inte komma någonting nytt. Annat än på ekorrhjulets utsidor. Och för framtiden är det som rena döden.

     Allt detta har närmare gåtts igenom på www.israel-palestina.se.

Med varm hälsning,
Skarpnäck den 21 februari 2012,
Gunnar Larson.
Busschaufför och Jur kand.
www.gunnarlarson.se + israel-palestina.se + blavatsky.se
Tfn 08 - 80 5678, mbl 070 676 5678

PS: Enligt en muslim från Tunisien står det i koranen, att det judiska folket en gång stod Gud särskilt nära, men sedan själva beslöt att inte längre lyda Guds vilja, varför de liksom blev fördömda av Gud och sedan dess aldrig skall ha något eget land att leva i. Om det är sant att muslimer tror så – och bara måste tro så, när det i praktiken är som ett rent högsta brott av dem att själva ifrågasätta koranen (i något avseende att tala om) – eller om detta LIKA VIKTIGT ICKE ALLS ÄR SANT! – kan det någonstans finnas någon känd människa (dvs. utanför sådant som Hamas och Al Qaida) som vågar öppet på något sätt kommentera detta? DS