Gudomlighet, kosmos och människan

Esoterisk vetenskap i översikt

av Geoffrey A. Farthing

Bokens första fyra kapitel följer här på svenska.

 Innehåll

 Tillägnan
 Förord
 Bibliografi

 Redaktionell metod
 Om författaren

 DEL 1
 Inledning till del 1
 Kapitel I – Om esoterisk vetenskap
 Kapitel II – Vetenskapens omfattning och struktur
 Kapitel III – Den ockulta konstitutionen av kosmos och människan
 Kapitel IV – Tillvarons hierarkier

 Kapitel V – Akasha och astralljuset
 Kapitel VI – Elementarer och elementaler
 Kapitel VII – Lag i kosmos och det mänskliga livet
 Kapitel VIII – Död och återfödelse
 Kapitel IX – Ursprung
 Kapitel X – Glober, runder och raser
 Kapitel XI – Ständigt tillblivande – Evolutionsprocessen
 Kapitel XII – Spiritualism och psykism
 Kapitel XIII – Andlig utveckling
 Kapitel XIV – Religion

 DEL 2 [För mer ingående studier än i Del 1.]
 Inledning till del 2
 Kapitel I – Om esoterisk vetenskap
 Kapitel II – Vetenskapens omfattning och struktur
 Kapitel III – Den ockulta konstitutionen av kosmos och människan
 Kapitel IV – Tillvarons hierarkier
 Kapitel V – Akasha och astralljuset
 Kapitel VI – Elementarer och elementaler
 Kapitel VII – Lag i kosmos och det mänskliga livet
 Kapitel VIII – Död och återfödelse
 Kapitel IX – Ursprung
 Kapitel X – Glober, runder och raser
 Kapitel XI – Ständigt tillblivande – Evolutionsprocessen
 Kapitel XII – Spiritualism och psykism
 Kapitel XIII – Andlig utveckling
 Kapitel XIV – Religion
 Epilog
 Ordbok
 Index

Tillägnan

Denna bok tillägnas dem som skulle vilja medverka till att lindra för mänskligheten genom att befria det mänskliga sinnet från dess fångenskap i idéer som skapats och vidmakthållits av institutionella och akademiska ortodoxier på religiösa och filosofiska områden. Under århundraden har sådana människogjorda idéer och deras påföljande splittringar, särskilt på det religiösa området, blivit – och fortsätter att vara – orsaker till bittert hat och stridigheter, som i vår tid visas av antagonismen mellan hinduer och muslimer, katoliker och protestanter och judiska troendes isolering från dem med annan tro.

     Boken tillägnas vidare dem som skulle vilja arbeta med att etablera frid och harmoni bland alla människor genom att främja mänsklighetens broderskaps praktiska förverkligande och överskrida skillnader mellan ras, religion, kaster, klasser, politiska uppfattningar eller något annat skiljande element i mänskliga förehavanden.

Mänskligheten är bara ETT: Låt oss blott arbeta för att denna etthet skall erkännas.

Geoffrey A. Farthing.

Förord

Genom världshistoriens upptecknade händelser löper en esoterisk tråd. Fastän den esoteriska traditionens ursprung är förlorad i dimmor av långa tider kan traditionen själv urskiljas i myter och sagor i många kulturer med sina historier om jättar, drakar, magiker och visa män. När vi närmar oss historisk tid kommer vi till de legendiska halvgudomliga figurerna av Krishna i Indien, Hermes i Egypten, Mitras i Persien, vilka i sinom tid följdes av de stora historiska lärarna som är kända för oss såsom Gautama Budda, Lao Tse och Jesus. I västerlandet är den esoteriska traditionen uppenbar hos de grekiska filosoferna såsom hos Pytagoras och Platon, liksom hos gnostikerna Valentinus, Basilides och Simon Magus bland andra. Hänsynslöst nertryckt av den kristna kyrkan framträdde den icke desto mindre bland de medeltida rosenkorsarna, alkemisterna och hermetisterna och är delvis klargjord i individuella författares arbeten såsom av Robert Fludd och Jakob Böhme.

  Det västerländska tänkandets tillstånd under senare delen av 1800-talet med religion i konflikt med materialistisk vetenskap gjorde det nödvändigt för den esoteriska traditionens väktare att låta dess existens bli mer öppet känd. För första gången i upptecknad historia blev några delar av lärorna utgivna offentligt i den tidiga litteraturen av den teosofiska rörelsen.

  Det föreliggande arbetets författare har försökt att lägga fram en översikt över den esoteriska vetenskapens läror med rikliga referenser till den storartade litteratur i vilken den studerande själv kan upptäcka något av visdomstraditionens räckvidd, storhet och värdighet.

– oOo –

Sammanställningen av arbetet har pågått under många år och undergått många förändringar. Författaren är mycket tacksam särskilt mot två redaktörer, Miss Muriel Daw, en gång redaktör för The Buddhist Society’s magasin, som gjorde en omfattande preliminär redigering av ett omfattande arbete. Men det kändes senare att det fanns för mycket material däri, och Miss Ianthe H. Hoskins, då generalsekreterare i Teosofiska Samfundet i England, gjorde en del skoningslös beskärning, så gott som skrev om boken och tillade en del ytterligare lämpliga citat för att göra den mer läsbar och informativ för allmänna läsare. Författaren är också särskilt tacksam mot Jill Lesley för mycket skrivarbete och hennes uthålliga arbete med indexet. Författaren är, som en icke-litterär person, mycket tacksam mot dessa damer för den stora hjälp han fick av dem. Tack utgår också till Eldon Tucker för att han handskats med bokmaterialet för tryckning och för ytterligare omsorgsfullt arbete med indexet.

  Författaren uttrycker också sin erkänsla av en oersättlig skuld av tacksamhet mot H. P. Blavatsky och mot hennes adeptlärare som gjorde den kunskap om esoterisk vetenskap som vi har tillgänglig för oss.

Bibliografi

Det finns en mycket vid litteratur som täcker de ämnen som behandlas i denna boken, men, som förklarats i inledningen, har H. P. Blavatskys skrifter tagits för att vara det mest informativa och auktoritativa som finns tillgängligt. Hennes kunskap kom från två källor. En var hennes invigda lärare och den andra hennes egna insikter, hennes självmedvetenhet och hennes intuition som följde av stora inneboende gåvor och intensiv träning. Hennes lärare överlämnade också mycket till utskrivning av henne, en mycket ovanlig tilldragelse när det gäller genuin ockultism.

Böcker av H. P. Blavatsky:

1. Isis Unveiled; 1877; J. W Bouton, New York. Undertitel: En mästarnyckel till urgammal och modern vetenskaps och teologis mysterier, ett sort arbete i två volymer om över 600 sidor vardera.

Detta är en gruva av information, delvis mycket litet känd, och en massa upplysta kommentarer till dåtidens vetenskap och teologi. Emedan en del av detta är föråldrat är mycket i boken likväl av bestående natur. Medan den av några anses vara ikonoklastisk är boken befriande. Den hjälper oss att befria oss från våra fördomar och förutfattade begrepp. Den finns i ett antal upplagor av olika förläggare men texten är densamma i dem alla.

2. The Secret Doctrine; 1888. The Theosophical Publishing Company, London. Undertitel: Syntes av vetenskap, religion och filosofi. Två volymer om tillsammans 1500 sidor.

Det är ett massivt arbete av stor lärdom, omkring 1100 andra arbeten hänvisas det till i texterna. Det beskriver det storartade schemat av kunskap om naturen och funktionen av kosmos som finns tillgänglig för mänskligheten i den omfattande världslitteraturen i ämnet, och tillägger en del punkter och saker av stor betydelse och som tidigare ej utgivits. Trots arbetets utsträckning, omfång och djup säger HBP i den, att endast ”ett hörn av slöjan” hade lyfts upp.

  I sitt förord säger HPB att ”Syftet med detta arbete kan så angivas: att visa att naturen inte är ’ett tillfälligt eller slumpartat sammanträffande av atomer’ och att tillskriva människan hennes rättmätiga plats i universums schema, etc. etc.” Hon säger vidare att Den hemliga läran utgör så mycket som det 20:e århundradets människa kan begripa.

3. The Key to Theosophy, 1889. Flerfaldiga upplagor. Tillägnad av HPB alla hennes lärjungar ”att de må lära och lära ut i sin tur”.

Den boken täcker huvudaspekterna av läran såsom de påverkar mänskligheten. Hon diskuterar bl. a. visdomsreligion, ockultism, spiritualism, Gud och bön, människans sjufaldiga natur, efter-döden-tillstånden, reinkarnation, sinnets komplexa natur, karma, etc. etc.; allt detta i frågor och svar.

4. The Voice of the Silence, 1889. Flerfaldiga upplagor, omkring 250 sidor. Undertitel: Valda fragment från ”Boken om de Gyllene Föreskrifterna” — för Lanoos (lärjungars) dagliga användning. Den är ”tillägnad de få”.

Det är en bok liten till volymen men massiv till innehållet. Den är i tre delar. Den första betitlad Tystnadens röst med 100 verser, den andra De två vägarna med 95 verser, den tredje De sju portarna med 120 verser. Det är ett arbete avsett för aspiranten efter sann och egen kunskap, kunskap för att kunna hjälpa mänskligheten längs dess mödosamma evolutionära väg till yttersta självfrälsning och befrielse.

5. The Collected Writings of H. P. Blavatsky. Redigerat av Boris de Zirkoff i 16 volymer.

Detta är en samling av HPB:s många skrifter genom artiklar, publicerade brev, berättelser osv. skrivna under perioden 1875 till 1891 och arrangerade kronologiskt. De innehåller mycket lärdom som supplement till (och är helt konsistenta med) vad hennes böcker innehåller.

  En del av materialet ger en insikt i hur lärorna kunde påverka mänsklighetens helhet under omständigheter av jordeliv med hänsyn till dess traditioner, institutioner, okunnigheter, vidskepelser osv. De är särskilt belysande i sådana ämnen som spiritualism, den kristna religionen och ockultism i allmänhet. HPB har alltid ett öga för väsentligheter och objektiva fakta som hon klart ser mot bakgrunden av hennes encyklopediska kunskap. I dessa arbeten återfinns mycket visdom och inspiration.

6. The Mahatma Letters to A. P. Sinnett. 1923. Först publicerade av Rider & Co, London. 500 sidor.

Detta är en volym av brev mottagna från HPB:s två invigda lärare till svar på frågor som ställdes till dem till största delen av A. P. Sinnett och med några av A. O. Hume. Breven innehåller mycket metafysiska och filosofiska läror i den ockulta traditionen av vilka mycket material hänför sig till de tidigaste dagarna av Teosofiska Samfundet och de människor som stod i förbindelse därmed. Många aspekter av läran, bl. a. de som relaterar till tillstånden efter döden, är unika, och hade hållits hemliga tills dess. Det är en bok som är väsentlig för varje seriöst studerande av modern ockultism. Det är källan för huvudprinciperna i ämnet som är givet och utvecklat i HPB:s skrifter.

7. Transactions of the Blavatsky Lodge. Theosophical University Press, Covina, Kalifornien.

En samling noteringar i form av frågor och svar gjorda under en serie möten av logen under de första sex månaderna 1889 då HPB var närvarande.

8. Foundations of Esoteric Philosophy. Från H. P. Blavatskys skrifter sammanställda av I. H. Hoskins. The Theosophical Publishing House, 66 sidor inklusive en ordbok och som tillägg Den hemliga läran och studiet därav. [FINNS OCKSÅ PÅ SVENSKA.]

Denna lilla bok är en samling från Den hemliga läran och Isis Unveiled och består av utdrag som summerar de huvudsakliga principiella aspekterna av den stora läran.

9. Madame Blavatsky om hur man studerar teosofi. The Theosophical Publishing House, 15 sidor.

Det är en liten bok som här hänvisas till såsom Bowen Notes. Den innehåller material nedtecknade av Robert Bowen från tal som Madame Blavatsky gav till dem som stod nära henne under slutet av hennes liv. Innehållet föreligger i form av viktiga vinkar till studenter.

– oOo –

Det finns många andra böcker, mer eller mindre tillförlitliga, som i realiteten är kommentarer till ovannämnda källböcker. Några avser eller påstår sig vara i samma tradition och att vara utvidgningar och utbyggnader eller t.o.m. moderniseringar av originalen. Studerande tillråds emellertid att bli verkligt förtrogna med vad HPB och hennes mästare gav ut innan man studerar senare versioner.

  Några böcker följer lärorna troget och i den utsträckning de ger andra synpunkter eller summerar eller systematiserar den stora massan av information i originalverken hjälper detta den studerande. Böcker av denna typ är

10. Esoteric Buddhism. A. P. Sinnett, The Theosophical House.

En bok som först publicerades 1885 från material mottagna av A. P. Sinnett i breven (se bok 6 ovan) från de två adepter som genom HPB drev fram bildandet av Teosofiska Samfundet. I anslutning därtill blev boken en skildring med mycket information om naturens esoteriska sida som inte tidigare publicerats.

11. The Divine Plan. Geoffrey A. Barborka, 1964. The Theosophical Publishing House, Adyar. 520 sidor.

Denna bok behandlar aspekter av ämnet som doktriner, 12 av dem. Inom var och en av dessa har information som genom hela huvudmaterialet relaterar därtill samlats ihop på ett ordnat sätt. En värdefull bok för studerande.

12. Letters that have helped me. W. Q. Judge.

Judge var en av HPB:s tidiga medarbetare i bildandet av Teosofiska Samfundet och var själv länge lärjunge till hennes mästare.

– oOo –

Till hjälp för att få en känsla för ämnet och erhålla en syn med perspektiv över HPB i miljön för dåtidens liv och av hennes karaktär och de enorma och betryckande svårigheter som hon mötte, men som hon i stor utsträckning överkom, rekommenderas läsaren att läsa en eller två av de tillförlitliga biografier av vilka följande är ett urval:

Böcker av hennes samtida:

My Guest — H. B. Blavatsky. Francesca Arundale.

Reminiscences of H. P. Blavatsky. Bertram Keightley.

Incidents in the Life of Madame Blavatsky. A. P. Sinnett.

Reminiscences of H. P. Blavatsky and The Secret Doctrine. Countess Wachtmeister. [En svenska. Boken finns också på svenska, ö. a.]

Böcker av senare biografer:

H. P. Blavatsky, The Extraordinary Life and Influence of,. Sylvia Cranston.

Blavatsky and Her Teachers. Jean Overton Fuller.

Madame Blavatsky, The Occult World of,. Daniel H. Caldwell.

When Daylight Comes. Howard Murphet.

Personal Memoirs of H. P. Blavatsky. Mary K. Neff.

H. P. Blavatsky; The Mystery. Gottfried de Purucker.

Om författaren

Geoffrey A. Farthing föddes i England i december 1909, utbildades konventionellt i två internatskolor, inskrevs vid London University men sattes i lära i ingenjörsteknik, gick i kvällsskola vid the Manchester Collage of Technology där han blev bundsförvant; tjänade sex år i armén i the Royal Signals, lämnade tjänsten som major.

  Han har föredragit i många länder och haft de flesta poster i Teosofiska Samfundet i England [Adyar] inklusive en kort period som generalsekreterare (1969 – 72).

  Han har skrivit ett antal teosofiska böcker: Theosophy, What’s it all about? [på svenska på nätet här], When We Die och Exploring the Great Beyond, och har hållit den ansedda Blavatsky Lecture vid en engelska Teosofiska Samfundets årskongress om ”Liv, död och drömmar”. Han tjänade en period som medlem av samfundets General Council i Adyar, Indien, och satt i styrelsen för Europeiska Federationen under ett antal år.

  En intressant redogörelse från Farthing’s egna noteringar är följande:

Som pojke var GAF av gudfruktig natur. Han uppfostrades anglikanskt kristet och redan vid tidig ålder kände han att kyrkans gudstjänster hade betydelse. Han förberedde sig för konfirmation (vid 16 års ålder) mycket allvarligt och trodde obetingat på varje ord som hans lärare yttrade. Vid själva ceremonin för konfirmation kände han inget annat än en stor antiklimax. Ingenting av hans stora förväntningar förverkligades. Detta reste många tvivel och frågor om vad religion verkligen handlade om. Under ett antal år sökte han medvetet efter upptäckter, frågade många människor och läste många böcker för att försöka upptäcka existensens fakta, kosmos’ natur och särskilt om hans ev. förhållande till en ev. Gud.

    Hans sökande under ett antal år gav ingenting av betydelse förrän, till följd av ett till synes slumpartat möte, han tillsändes några böcker. De var skrivna av Cyril Scott och omfattade vad som är känt som en serie om ”invigda”.

    De berättade om en visdomsmästare i västerländsk miljö och hans verkan på människor han mötte. Det var både tankeväckande och inspirerande. Vid slutet av den sista boken fanns en bibliografi med en anmärkning om att böckerna kunde erhållas från Teosofiska Samfundets bibliotek. Därefter hade sökandet inga gränser. Hela kontinenter av kunskap blev tillgängliga för undersökning. GAF tillbringade sedan alla timmar han kunde avvara från sina formella studier till elektroingenjör – kvällar, veckoslut och semestrar – med läsande och studier. Efter några år med detta började han tänka att han verkligen visste någonting.

    Det finns ett uttryck i Bibeln: Knacka och det skall öppnas för er, fråga och ni skall mottaga, sök och ni skall finna. Detta tycks vara uttryck för lag. Trots allt sitt läsande kände GAF hela tiden att han missat något av vital vikt, men vadhelst det kan ha varit så var det oklart och ett fullständigt mysterium. Men hans passionerade och långvariga sökande ställde tydligen vissa krav, och hursomhelst frågade eller knackade han på rätt sätt. Men naturligtvis var han då okunnig om det.

    Sedan kom ett totalt avbrott i hela processen. 1939 bröt kriget ut. Dessförinnan hade GAF tillhört hemvärnet och vid krigets utbrott kallades han omedelbart till tjänstgöring. Han skulle tjäna under fem år i olika positioner för militära kommunikationer. Han hade alltid haft intresse för radio. Som en följd av detta tillbringade han mycket av sin första tid i armén åt att lära sig och undervisa andra i telekommunikationer, och trots att han mot krigets slut blev ledande officer för en speciell enhet uppstod för honom aldrig aktiv tjänst utomlands.

    Huvudpunkten med detta är, att under de fem åren i armétjänsten var hans intresse för teosofiska saker totalt avstängt. Det var som om ljuset hade släckts. Han hade inget intresse alls i alla de ting som tills dess varit så fängslande. Men mot slutet av fientligheter i Europa flammade hans intresse plötsligt upp och genom en underlig lyckans egendomlighet befann han sig vara i mycket komfortabla omständigheter utan allvarliga förpliktelser, bekvämt inkvarterad i ett trevligt hus med en tjänare som såg till hans behov, så att han kunde tillbringa – och även gjorde det – åtskilliga timmar varje dag med att läsa Den hemliga läran. Detta varade under ett år.

    Han blev sedan hemförlovad och återvände till civilt liv i Leeds där han gick in i den lokala teosofiska logen, sedan han då blivit medlem i Teosofiska Samfundet [Adyar]. Med hans bakgrund i läsanden upptäckte logemedlemmarna snart att han var tillräckligt kunnig för att börja ge föredrag och det gjorde han nästan så snart han blev medlem. En gång satt han emellertid bland publiken under ett logemöte när en gammal man gav ett kvällsföredrag. När det hela var över erbjöd GAF att i sin bil köra hem talaren, en resa på omkring 10 engelska mil. Under den korta åkturen hände någonting. GAF sade att han skulle hålla ett föredrag nästa söndag. Hans passagerare verkade intresserad och frågade vad han skulle tala om. Han började berätta för honom. Och omedelbart, utan att veta vad GAF verkligen avsåg att komma med, sade den gamle mannen, helt eftertryckligt: ”Du vet inte vad du talar om”. Detta tämligen irriterade GAF, som fortsatte att säga att han hade ägnat många år åt att lära sig ämnet. Den gamle mannen höll inte med. Han bara upprepade sina ord, gång på gång. Detta startade en lång förbindelse. GAF kände på något sätt att den gamle mannen ”visste” vad han talade om och att det fanns någonting som vara värt att veta. Under två år besökte han honom i hans mycket enkla hus — en gammal arméstuga av trä från första världskrigets dagar placerad på sidan av en kulle med utsikt över en vacker dal (Wharfedale i Yorkshire). Vår författare genomled många förödmjukelser i den gamle mannens samvaro som, till vadhelst GAF sade, alltid återkom med anmärkningen ”du vet inte vad du talar om”, och om GAF försökte rättfärdiga sig sade bara den gamle mannen ”Du lyssnar inte”. Och detta höll han på med att upprepa. Konversation var ytterligt svår. ”Du vet inte vad du talar om” och ”Du lyssnar inte” upprepades om och om igen.

     Helt varför GAF fortsatte med sina besök visste han verkligen aldrig, förutom att den gamle mannens konversation sannerligen inspirerade och yttrades vackert och med ett starkt språk. Men okänt för honom var en process i gång som kulminerade i ett klimax. Det finns inget riktigt sätt att beskriva vad som hände, utom att det var en initieringserfarenhet. En dag tycktes det för GAF att han verkligen hörde vad som sades. Detta var mera en psykisk än en fysisk erfarenhet, och plötsligt sprängde sig medvetandet fritt från gränser och begränsningar av ett tänkande sinne som blivit uppstoppat med boklig lärdom och en massa livserfarenheter, alla tolkades i ljuset av ’idéer’. Tills dess hade GAF förvisso inte verkligen vetat vad han talade om. Han hade memoriserat och fantiserat mycket. T. ex. haft många idéer om Gud men kände inte Gud. Hans medvetande hade nu blivit fritt från allt mentalt bagage som det hade burit omkring på så länge, och som faktiskt hade blivit mycket tungt, om än värdefullt, och erfor en befrielse och glädje, nästan obeskrivlig. Det tycktes honom, att till detta ögonblick hade han varit liksom en ung fiskmås, nästan fullt flygfärdig men sittande på en stenkant på en hög klippa över ett kaos av svallvågor som slog mot klipporna långt nere under honom. Den gamle mannens närvaro och kraftfullhet var som om han utövade ett visst tryck på den unga fågeln för att den skulle frigöra sig från klippan, och detta hände så småningom. Men den unga fågeln fann att istället för att falla till förintelse på klipporna och i svallvågorna nedanför hade han ett par vingar som med säkerhet höll honom uppe i en fullständigt ny miljö. Han bara svävade in i det storartade rike där han fann sig vara ensam men självtillräcklig. Därefter sade aldrig den gamle mannen mera ”Du vet inte vad du talar om.”

  Efter denna ’befrielse’-händelse fann sig nu GAF – som tills dess alltid entusiastiskt hade fortsatt med sina studier och, när han hade möjlighet därtill, vidarebefordrat vad han upptäckte – vara så att säga oskiljaktig från sitt ämne, från vad som tills dess endast hade varit saker av intresse och ihågkommen information. Nu var det på något sätt han själv, hans liv. Hans vision av naturen och kosmos’ processer relaterade sig nu till honom själv. Vad han var visste han inte; det hade ingen definition så som en människa som normalt verkar i sin personlighet har. Han känner sig nu vara ’någonting’ men vad kan han inte säga. Det tycks inte finnas något svar på denna fråga, och hur som helst är den irrelevant, ty universum endast är. Medvetande är kanske det enda meningsfulla ordet.

DEL 1

Introduktion till del 1

Esoterisk Vetenskap kan definieras som den stomme av religiösa, filosofiska och vetenskapliga läror som bildar kärnan, det innersta, av en universell och tidlös visdoms–tradition: religiös emedan det berör den yttersta källan av tillvaro och människans förhållande till den; filosofisk emedan den omfattar de stora frågor om ursprung och människans natur och universum och de inbördes förhållanden som finns mellan delarna inom det hela; vetenskaplig emedan dess metoder är väsentligen och i grund och botten empiriska; dess uttolkare, talesmän och förespråkare har individuellt och självständigt testat, bekräftat och bestyrkt lärorna som mottagits från tidigare generationer av visa människor. Sålunda är esoterisk vetenskap kunskap om existensens sanningar, en kunskap som erhållits från urminnes tider genom utveckling av förmågor som hela mänskligheten besitter men som hos de flesta av oss fortsätter att vara i ett latent tillstånd.

    Varje religion och kultur har sina traditioner av profeter och siare. I den esoteriska litteraturen refereras till dem på olika sätt, som adepter, invigda, rishier, mahatmor, maha-guruer, mästare av visdom. Fastän fullt mänskliga har de genom egen ansträngning brutit sig igenom den vanliga mänsklighetens begränsningar. Genom långvarig och rigorös självträning under många liv har de genom intellektuellt format, helighet i livet och andlig upplysning gått bortom vanliga mäns och kvinnors nivåer. I överensstämmelse med lagarna, som gäller det ockulta broderskap som de har instigit i, används deras krafter – väl kända inom litteraturen om yoga – endast för den mänskliga rasens framåtskridande i dess evolutionära framåtskridande. Dessutom bekräftar de, att de kunskaper och krafter som de besitter och demonstrerar är tillgängliga för alla som vill genomgå de discipliner genom vilka, och endast genom vilka, sådant uppnående är möjligt.

    Den esoteriska vetenskapens litteratur är omfattande och vidsträckt, i både sina urgamla och moderna framställningar. Dess doktriner har visats utgöra kärnan för världens stora religioner, även om tid, okunnighet och mänsklig korruption har förvrängt de ursprungliga sanningarna och dolt den djupa betydelsen av symbolisk framställning som de ofrånkomligt beklätts i. Det finns inget tvivel om att ett återvändande till de rena lärorna måste radikalt störa förskansade fästanden vid kända och vanliga exoteriska läror. Det kräver mod att bryta sig fri från populära och allmänt godtagna tankevägar, att därigenom överge säkerheten i vanliga trosmönster, för ännu outforskade territorier av esoteriska traditioner.

    Till uppgiften att befria den västerländska människans sinne från dess undergivenhet mot konventioner och auktoriteter – (vi talar här om det sista årtiondet av 1800-talet) – gav Madame Blavatsky sina modiga händer. Hon attackerade på tre fronter, opponerade mot religiös dogmatism och dåtidens vetenskapliga inbilskhet, likväl som mot den okunniga och lättrogna spiritualismen, som då var utbredd. Men hennes tidiga skrifters häftiga polemik var en nödvändig förberedelse för vad som skulle följa — återupplivandet av den esoteriska traditionen. Hon gjorde sig oundvikligt till måltavla för fiendskap och personliga smädelser. Men det finns en märklig bekräftelse på giltigheten av esoterikens doktriner som hon uttalade i det faktum att hennes fiender inte var i stånd att finna andra vapen mot hennes läror än att förtala hennes person — ett läge som fortsätter ännu idag.

    Vederhäftiga redogörelser för Madame Blavatskys liv och om igångsättningen av den teosofiska rörelsen återges i bibliografin tillsammans med en förteckning över hennes omfattande skrifter. Utsträckningen av detta litterära skapande är verkligen anmärkningsvärt, särskilt när man beaktar att det framställdes på språk som var främmande för henne och under sjutton år av frekvent resande och med nästan kontinuerligt dålig hälsa.

    Innan man går vidare till texten rekommenderas starkt den studerande, som önskar ledning i sitt närmande till det vida fältet av esoterisk vetenskap, att noga studera det förberedande som följer.

Förberedande kommentar

Detta arbetes ämnesmaterial framläggs i kapitel, där vart och ett behandlar en sida eller aspekt av esoterisk vetenskap. Kapitlen i del 1 är introducerande och diskursiva, med syfte att ge en allmän syn över området. Även om de är inledningsmässiga kan de inte vara elementära, ty i alla dess skeden fordrar studium av esoterisk vetenskap en oavbruten ansträngning från den studerandes del. Del 2, som är uppdelad i liknande kapitel, erbjuder tilläggande och understödjande material med många utdrag ur originallitteraturen. Dessa utdrag är valda för sina värden av att vara förklarande och för deras omsorgsfulla utarbetanden av informationen som läggs fram i del 1.

    Den studerande rekommenderas att först göra sig bekant med innehållen i del 1, genom att läsa med uppmärksamhet, helst mer än en gång, och när man framskrider lägga märke till inte bara frågorna som uppstår i sinnet, utan också vad som framstår för en själv som de mest betydelsefulla uttalandena av vetenskapen, såsom den presenteras under varje kapitelrubrik. När man har assimilerat de väsentliga data som ges i denna första del skulle man göra väl med att läsa ännu en gång vart och ett av kapitlen i del 1, men nu vända sig, efter vart och ett, till studium av korresponderande kapitel i del 2. Här har sammanställaren gjort vad som oundvikligen måste vara ett personligt urval av signifikanta och intressanta understödjande textavsnitt från källböckerna. Därefter rekommenderas den studerande att studera dessa i sina egna sammanhang. Därför tillhandahålles ymniga referenser som, om de följs, leder en in i outtömliga gruvor av information och inspiration.

    Ett av de mest viktiga dokument uppmärksamhet kan riktas mot är den lilla sammanställningen av Madame Blavatskys instruktioner till studerande känd som Bowens anteckningar. De är publicerade i en pamflett som heter Madame Blavatsky on How to study Theosophy och som finns med i The Foundations of Esoteric Philosophy (se bibliografin). I dessa kommentarer, upptecknade bara tre veckor före hennes död, finner vi inte bara hennes personliga råd till sina studenter om hur man närmar sig ett studium av Den hemliga läran, men också ytterligare ett uttalande om att den grundläggande idén i esoterisk vetenskap – och detta kan inte upprepas för ofta – är den om existensens grundläggande enhet, att ”all existens är en enda sak”. 1) I det ögonblick man tappar denna fundamentala enhet ur sikte varnar hon med att ”idén om separation uppstår och studiet förlorar sitt värde”. 2)

    Fältet för esoterisk vetenskap är gränslöst, dess horisont drar sig ständigt tillbaka, när den studerande framstiger emot den. Dess upptäckande är inte lätt, men tillfredsställelsen – till och med begeistringen – av de insikter som väntar på att upptäckas är belöningen som tillförsäkras varje äventyrare.

Sätt bara igång.
Du skulle då kunna vara på väg in i en ny och underbar värld.

Kapitel I
Om esoterisk vetenskap

Det finns över hela världen en tradition om en gyllene tidsålder, en tid när det fanns gudomliga lärare som instruerade en ung mänsklighet i de dugligheter och kunskaper som var nödvändiga för dess överlevnad och utveckling. Det fanns en tid när gudarna rörde sig bland människor, när det fanns hjältar eller halvgudar som utförde mäktiga stordåd av djärvheter och uthålligheter, när det fanns helgon och profeter, magiker och visa män. Mycket av denna tradition är bevarad i folklore, legender och sagor som upptänder fantasin. Medan vi vet att sagorna bara är sagor, känner vi en bakomliggande sanning under berättelsens dikt. Instinktivt beundrar vi dygderna och de heroiska kvaliteterna av de ledande karaktärerna, tar dem till oss som ideal och söker imitera dem, i fantasin om än inte i handling. Ändå kan frågan uppkomma av sig själv: finns det verkligen möjlighet, för den vanliga individen, att bli någonting annat än vanlig? — att utveckla kvaliteter och krafter liknande dem som hjältars och helgons? — att förvärva den hemliga kunskap som vår barndoms sagors magiker och visa män besatt?

    Folklorstraditionernas universaliteter för tanken till att de populära berättelserna är täckmantel för en djup vetenskap, en genuin kunskap om naturen och hennes lagar. Hjälten uppnår sitt mål genom att vara trogen mot de villkor som påläggs honom, och kvarstår i sitt sökande, genom yttersta prövningar och frestelser. På liknande sätt måste den som skulle vilja genomtränga naturens hemligheter anpassa sig själv till naturens egna lagar, utveckla sig i förståelse och moralisk styrka när han överlämnar sig till en strävan mot ett enda mål som han har.

    Denna bok skrivs för dem i vilka en önskan att veta har vaknat och som är beredda att göra den nödvändiga ansträngningen, intellektuellt och moraliskt, som behövs för att träda den urgamla men alltid närvarande vägen. De visa som har gått den vägen har lämnat oss all information vi behöver för att göra detsamma. Deras instruktioner inkluderar regler för uppförande i det vardagliga livet, varningar om faror och svårigheter, som säkert kommer att mötas, och detaljerad information om människans natur – vår natur – och hennes möjligheter.

    Emedan mycket av läran nödvändigtvis har behållits hemlig, för att bevara dess renhet och förhindra dess missbruk, har tillräckligt alltid varit tillgängligt i de stora religionernas skrifter och i mystikers och upplysta filosofers skrifter för dem som allvarligt har sökt att ge gensvar till det inre livets kallelse. Men under 1800-talet, på grund av hotet som materialistisk vetenskap innebar för mänsklighetens andliga utveckling, blev några delar av den hemliga läran för första gången offentliggjorda genom den teosofiska rörelsen och särskilt genom HPB:s skrifter.

    På titelsidan i hennes encyklopediska arbete, Den hemliga läran, beskriver Madame Blavatsky den såsom ”syntesen av vetenskap, religion och filosofi”, en beskrivning som antyder teosofins allomfattande natur, som är ockult vetenskap. ”Den hemliga läran” skriver hon (här med hänvisning här till den arkaiska traditionen) ” var den urgamla och förhistoriska världens universellt utspridda religion. 3) Ändå är teosofin inte en religion i någon sekterisk betydelse, ty den är inte ett trossystem, inte heller kan dess ursprung spåras till någon särskild lärare. Religionsbildare, säger hon vidare, ”var alla översändare, inte ursprungliga lärare. De var författare till nya tolkningar och former, medan sanningarna som de senare var grundade på var lika gamla som mänskligheten. ” 4) Ty teosofi är kunskap (sofia) – ”sista ordet i möjlig mänsklig kunskap” 5) – som omfattar universum i sin totalitet, dvs. den synliga och osynliga naturen,

    Precis som de fysiska vetenskaperna lär sig mer och mer om den externa naturen genom att utveckla nya instrument och tekniker för observation och experiment, har ockult vetenskap kommit fram till kunskapen om existensen fakta genom utveckling, hos undersökarna själva, av erforderliga förmågor. Dessa forskare, de stora adepter som är erkända i varje tradition, hade

”... utvecklat och fullkomliggjort sina fysiska, mentala, psykiska och andliga förmögenheter till den ytterst möjliga graden. Ingen syn, synförmåga eller klarsyn av en adept godtogs, förrän den kontrollerats och bekräftats av de synförmågor etc. – erhållna till att kunna utgöra självständiga bevis – av andra adepter och genom århundraden av erfarenheter.” 6)

Insisterande på att ockult vetenskap inte är ett hypotetiskt ämne utan ”kunskap grundad på observation och erfarenheter” skriver Madame Blavatsky vidare:

Metoderna som våra vetenskapsmän och studerande i psyko-andliga vetenskaper använder skiljer sig inte från vad som gäller i naturliga och fysiska vetenskaper, ... Forskningsfälten ligger bara på två olika plan, och våra instrument är inte tillverkade av några mänskliga händer, något som gör att de kanske endast är mera tillförlitliga. Kemistens och biologens retorter, batterier och mikroskop kan gå sönder; teleskopet och astronomens tidmätningsinstrument kan bli förstörda; våra registreringsinstrument ligger bortom väders eller ingrediensers inflytanden. 7)

Vägen till upplysning, som är vägen till direkt kunskap, är ett gemensamt kännemärke för alla kulturers stora skrifter och mystiska verk. Under olika förklädnader är det myters och legenders ämne och översänds i de enklaste sagoberättelser. Det är vägen för självtransformation, som börjar med den medvetna beslutsamheten att börja – bristfällig som man vet att man är – vända sig mot den mänskliga fullkomlighetens mål och förverkligandet av ”de gudomliggörande krafterna i människan och de möjligheter naturen innehåller”. 8)

Kapitel II
Vetenskapens omfattning och struktur

Området för esoterisk vetenskap är lika vidsträckt som livet självt, ty det omfattar hela naturen, synlig och osynlig. Icke desto mindre, ju mer man framskrider i sina studier, ju mer man inser att detta gränslösa schema för saker och ting, fastän det ”inte har vare sig fattbar början eller tänkbart slut”, är det ett välordnat integrerat helt, i vilket varje del är intimt relaterad till varje annan del. Det kan jämföras med ett hjul, där nav, ekrar och fälg är oskiljbara delar av något helt, fastän utpräglade i former och funktioner. Därav följer att den studerande kan börja sin undersökning från vilken punkt han än må välja; förr eller senare kommer han att nå fältets vartenda hörne.

    I denna bok är den ordning, som de olika aspekterna i ämnet tas upp i, bestämd av de tre principer som utmärker hela systemet. De är: principen om enhet, principen om lag och principen om evolution. Kapitlens innehåll, som ämnena i större detalj är behandlade i, är kort summerade i de numrerade avsnitten nedan.

1. Alla tings enhet

All existens utgör en sak. Detta enda kallas på olika sätt det enda livet, den enda verkligheten; det är källan för varandet, och för alla varelser; det är i allting — det är i själva verket allting, för det finns inte någonting annat.

 ... roten för all natur, objektiv och subjektiv, och allting annat i universum, synligt och osynligt, är, var och kommer alltid att vara en absolut essens, varifrån allting börjar och vartill allting återvänder. 9)

I allt efterföljande studium får detta fundamentala faktum aldrig förloras ur sikte. Alla former som uppstår, från atomer till människor, ges liv av, animeras genom, samma liv. Formerna vittrar sönder, livet består. Vi mänskliga varelser är ett med det. Vårt liv är det livet.

    När Madame Blavatsky förklarar den teosofiska synen på ”Gud, själ och människa” skriver hon:

I sina ursprung och i evighet är de tre 10), liksom universum och allt däri, ett med den absoluta enheten, den okännbara gudomliga essensen ... 11)

Emedan vi för studiernas skull delar den esoteriska vetenskapens område i olika aspekter måste det ständigt på nytt klargöras, att aspekterna är facetter av en enhet. ”I det ögonblick man låter denna idé glida ur sinnet (och det är högst lätt att göra när man är engagerad i någon av de många intrikata aspekterna av den esoteriska filosofin) uppstår idén om separation och studiet förlorar sitt värde.”12)

2. Ursprung

Universum och allt som finns däri är underkastade och beror på en tidlös process som beskrivs som ”dagar och nätter”, alternerande perioder av aktivitet och vila. Enligt den ockulta läran finns inte någon skapelse, i betydelsen att någonting bildas av ingenting. Det finns verkligen ingenting nytt under solen.

    Vi tror inte på någon skapelse, men på de periodiska och följdriktiga framträdandena av universa från de subjektiva till de objektiva planen av tillvaro, vid regelbundna tidsintervall, som täcker perioder av enorma varaktigheter. 13)

    Det finns därför ingenting som egentligen kan kallas början, ty vad som vanligen kallas skapelse är endast det periodiska återframträdandet av ting – former eller varelser – som redan existerade. När natten kommer tycks allting försvinna, sammansmälta i ett enhetligt mörker. När solen uppstiger framträder igen allting – temporärt, såsom deras försvinnanden hade varit temporära. Tidsskalan kan variera från levnadstimmar av en insekt eller en människas några tiotals levnadsår till den nästan oberäkneliga varaktigheten av en sol eller ett universum. Icke destomindre, vare sig perioderna är långa eller korta kvarstår omväxlandet, en manifestation av den universella lagen om periodicitet.

3. Kosmos' och människans sjufaldiga natur

En av de esoteriska nycklarna till förståelse av livet är analogi, som finns i det hermetiska axiomet ”som ovan, så nedan”. Universum är makrokosmos, det stora ordnade hela, och människan är dess reflektion i miniatyr, mikrokosmos. Vår erfarenhet av oss själva visar oss att som mänskliga varelser fungerar vi på en mångfald av olika sätt, i fysisk handling och i sådana uttrycksformer för medvetande som tänkande, känslor och drömmar. Esoterisk vetenskap lär att dessa former för medvetande uppträder på olika nivåer, från det sensoriska eller objektiva till det djupt inre eller subjektiva. Vidare är dessa nivåer i sig själva en reflektion i individen av universella plan av varande: precis som individuell fysisk handling äger rum på det fysiska planet, och använder material av det planet, så äger mental aktivitet – tanken – rum på det mentala planet, använder material på det planet. Det finns enligt esoterisk vetenskap sju sådana plan i naturen och likaledes finns sju tillstånd av medvetande i människan, i vilka hon ”kan leva, tänka, komma ihåg och ha sin tillvaro”. 14)

4. Hierarkierna av varelser

Alla kulturers heliga skrifter och religiösa traditioner hänvisar ofta till icke mänskliga varelser, som på olika sätt kallas änglar, devor, gudar eller andar av ett eller annat slag. Mytologiskt framträder dessa varelser som naturandar, älvor, sylfider, salamandrar, för att nämna blott några få. Esoterisk vetenskap stödjer universell tradition genom att bekräfta att naturens olika plan är befolkade av hierarkier av varelser, där varje hierarki har sina karakteristiska egenskaper och former av uppgifter. I Bibeln finns välkända fall av änglars framträdanden, enstaka som ”Herrens ängel” eller som en ”mångfald av den himmelska mängden”. ”Troner, herravälden, furstendömen och krafter”, som flera gånger nämns av Paulus, är termer som är välkända i änglaläran för några av de icke-mänskliga hierarkierna. Överallt i naturen finns det liv som manifesterar sig genom oändliga grader av individuella liv, ty det finns varken tom rymd eller livlös materia någonstans i universum.

5. Elementer och elementaler

Dessa är exempel på kosmos’ hierarkiska struktur. I esoterisk vetenskap är elementen sju till antalet, de fyra kända jord, luft, eld och vatten till vilka den lägger en halv-materiell eter som ännu är osynlig för oss och två andra som är ”ännu absolut bortom den mänskliga förnimmelsens räckvidd”. 15) Men alla dessa, och det måste alltid kommas ihåg, är aspekter av det enda universella elementet, källan för all objektiv existens.

    Dessa sju element med sina otaliga sub-element ... är helt enkelt villkorliga modifikationer och aspekter av det ena och enda elementet. 16)

    Elementaler är termen som används för att hänvisa till varelser som håller på att börja en bana av evolutionär tillväxt och som sålunda befinner sig i det elementala tillståndet av växt. I allmänhet gäller termen varelser som är nedanför mineralriket i det evolutionära schemat. Deras existens är allmänt erkänd i folklore under sådana namn som älvor, gnomer och liknande som tidigare nämnts. Men de förstås bäst som krafter i naturen snarare än som varelser med miniatyriska eller eteriska mänskliga former.

6. Universell lag

Redan för ett ytligt iakttagande är det uppenbart att universum fungerar enligt lag. Alla våra vetenskaper och teknologier grundar sig på erkännande av detta faktum. Denna lag är inte pålagd utifrån utan är kosmos’ själva natur. Fundamentalt är det lagen om orsak och verkan, handling och reaktion, genom vilken kosmos som helhet, och alla dess delar individuellt, är ordnad och reglerad. Lagen är i sig själv visdom, intelligens och kraft. Det är visdomen som ”sträcker sig mäktigt från den ena änden [av universum] till den andra; och milt ordnar hon alla ting” 17), och verkar genom hierarkierna av varelser genom vilka kosmos blir framställt och upprätthålls som en harmonisk helhet.

7. Akasha och astralljuset

Här introduceras en lära som går långt bortom någonting som dagens vetenskaper känner till. Även om det i början inte är lätt att fatta kommer man att se att det kastar mycket ljus på områden av erfarenheter, t. ex. det mystiska och psykiska, som ännu är föga förstådda ens av psykologi.

    Det har framlagts (i avsnitt 4 ovan), att det inte finns något sådant som tom rymd i universum. Esoterisk vetenskap undervisar att hela kosmos är genomsyrat av Akasha, ursprunglig substans, eller snarare noumenon – den icke-sensuella verkligheten – bortom [materiell] c) substans. I The Theosophical Glossary beskrivs akasha d) (från ett sanskritord som betyder ”strålande” eller ”lysande”) som ”det subtila, översinnliga andliga essens som genomsyrar all rymd”. Denna ursprungliga substans differentieras in i alla former av materia, i osynliga såväl som i universums synliga regioner. Därför definieras akasha som ”den universella själen ... varifrån allt som existerar föds genom separation eller differentiering. Det är existensens orsak; det uppfyller hela den gränslösa rymden.”

    Akashas lägsta region, omedelbart ovanför det grova fysiska planet, kallas astralljuset. Det är ”den osynliga region som omgärdar vår glob” och allting däri, och som motsvarar det subtila vehiklet eller ”dubletten” i människan, linga-sharira. Däri är allting outplånligt inpräntat som äger rum i de fysiska, psykiska och mentala rikena. Det är sålunda minnets magasin, både i kosmos och hos mänskligheten.

8. Återfödelse

I studium av människans konstitution enligt ockultism erkänns två aspekter av hennes inre natur, en dödlig – själens psyke – och den andra som är odödlig – den andliga essensen eller innersta naturen. (I vardagsspråk och religiös sedvänja används orden ”själ” och ”ande” löst och ofta utbytbart. Särskild uppmärksamhet måste ges åt de precisa betydelser som de ges i det föreliggande studiet.) Den andliga innersta naturen i människan, ett ständigt bestående väsen, binder sig periodiskt till en följd av personligheter som den planlägger och låter framträda i den objektiva världen. Genom att göra det lyder den den universella cykliska lagen som verkar genom naturen. Den temporära personligheten inbegriper en komplex, dödlig, icke-fysisk komponent – psyket eller själen – inhyst i en kropp av kött.

    Det skall upptäckas att återfödelse, eller reinkarnation, inte är en säregenhet för mänskligheten; det är ett särskilt fall av den lag om växling mellan aktivitet och vila som kan observeras i naturvärlden — den cykliska processen av födelse, tillväxt, förfall, bortvissnande och formens död, och livets fortbestånd genom successiva former.

9. Tillstånd efter döden

Det inledande avsnittet framlägger att i människans liv finns alternerande perioder av aktiviteter och vila, eller mera precist perioder av inkarnation – vilket är liv i kropp och kött – som alternerar med perioder av diskarnerad existens, analogt med den 24-timmars cykeln av vaka och sömn. I detta kapitels avsnitt 3 skisserades någon information om naturens sju plan och medvetandets sju tillstånd. Inkarnation är processen för att antaga, åtaga sig eller övertaga dräkter eller vehikler e) genom vilka medvetandet kan fungera på de lägre planen; död är processen för att avlägsna sig eller träda tillbaka från dessa dräkter. Det måste redan vara tydligt för den studerande att varje aspekt av esoterisk vetenskap är oundvikligt relaterad till varje annan aspekt. För att förstå döden och tillstånden efter döden måste man studera människans och kosmos’ sjufaldiga konstitution, och detta måste leda till – eller föregås av – studium av akasha eller astralljuset. Icke desto mindre, vilken aspekt som än betänks måste den ses som en del av ett helt, vars funktion eller verksamhet, i alla sina delar, beror på universell lag. Vid varje stadium av studierna är det nödvändigt att påminna sig själv om dessa fakta.

10. Spiritualistiska fenomens natur

Mycken förvirring har orsakats genom den okunniga föreningen av ordet ”spiritualistisk” med ordet ”andlig”. Vad som vanligen kallas spiritualistiska fenomen är faktiskt psykiska fenomen, dvs. fenomen som är förklarliga i termer av nästa plans lägre nivåer, föga förflyttat från den fysiska värld som de vanliga sinnena förnimmer. För det mesta är denna fysiska värld den enda som vi är medvetna om, ty vi besitter inte förmågor som är känsliga för stimuli på högre plan. Hos några människor – medier och sensitiva – är psykiska förmågor mer eller mindre utvecklade och som gör det möjligt för dem att höra och se ting som andra inte är medvetna om. Det finns emellertid ingenting andligt i att äga sådana förmågor, med mindre de har förts under individens viljekontroll; endast sådan medveten kontroll kan i egentlig mening kallas andlig, ty den är en manifestation av uppväckta krafter hos den grundläggande människan, anden.

11. Evolution

Evolution är ett uppstigande av möjligheterna som finns inneboende eller medfödda i naturen, från latens eller fördoldhet till aktiva uttryck. Bokstavligt betyder ordet vecklande ut sig, öppnande sig, uppenbarande, och det antyder den föregående processen av involution genom vilken andens möjligheter eller resurser blir överförda till materia.

    Esoterisk vetenskap bekräftar evolutionsprocessens universalitet:

Naturens hela ordning visar en progressiv vandring mot ett högre liv. Det finns plan och mönster i de till synes blindaste krafters handlingar. Hela evolutionsprocessen med dess ändlösa anpassningar och bearbetningar är ett bevis för detta. 18)

Här måste vi återvända till hierarkierna i avsnitten 4 och 5, ty evolutionsprocessen är inte en mekanisk sådan, utan ”är ledd, kontrollerad och livgiven av nästan ändlösa serier av kännande varelsers hierarkier.” 19)

12. Runder och raser

Dessa är termer som används för att antyda tillstånd i de stora evolutionära cyklerna. I vårt kosmiska diagram tillämpas de särskilt för vår jord och dess mänsklighet. Som allt annat i naturen har planeter sina perioder av aktivitet och vila, sina dagar och nätter, analogt med mänskligt liv och död. Ett storartat evolutionärt program är i verksamhet genom hela kosmos, vars varje del – vare sig det är planet, naturrike eller en mänsklig grupp – måster passera genom följdriktiga faser av utveckling mot sitt särskilda mål.

    I studium av mänsklighetens program är det viktigt att lägga märke till, att begreppet ”ras” anger ett skede i mänsklighetens evolution. Det tillämpas för utvecklingen av mentala och psykiska förmågor, såväl som för ytliga fysiska utmärkande drag såsom hudfärg eller hårtyp.

13. Andlig utveckling

Om man underöker detta begrepp i ljuset av esoterisk vetenskap framstår det som en felaktig beteckning. Människosläktet är i ett skede av en ofantlig resa, de mångas pilgrimsfärd till det evinnerliga enda. Resans ändamål är förverkligande av livets innersta, grundläggande enhet, erfarande av det enda medvetande som genomsyrar det hela. Utvecklingen är i själva verket ökning av levande instruments känsligheter, så att individens medvetande slutligen blir förenat eller identifierat med medvetanden hos andra enheter i mänskligheten, vilka har överskridit den rent personliga existensens begränsningar.

    Mänskligt liv med sina omväxlingar och lidanden har passande kallats en träningsplats, en livets skola, där huvudläxan att lära sig är att avlägsna själviskhet i alla dess former. Själviskhet, ”den stora förskräckliga irrläran”, är ett förnekande av enhetens faktum och kommer att ses som källan till många av det mänskliga släktets problem. Likaledes måste allt som bidrar till att bryta ner murar av åtskillnader – altruism, medkänsla, kärlek – främja individens och den mänskliga rasens andliga utveckling.

14. Religion

Olika termer har använts för att hänvisa till den esoteriska traditionen; teosofi. Det är esoterisk vetenskap, den urgamla visdomen, den hemliga läran och visdomsreligionen. Men när man använder denna sista term måste det ske med en noggrannhet för att inte där se en religion jämförbar med hinduism, buddism, kristendom eller någon annan av människans religioner. Visdomsreligionen är källan till alla dessa, och studium av likheter i deras traditioner, former och doktriner kommer att visa att väsentligen måste de härröra från ett gemensamt ursprung.

    Ett av de syften som Madame Blavatsky uppsatte för sig i Den hemliga läran är särskilt relevant:

att från förnedring rädda de arkaiska sanningarna som är grunden för alla religioner och att i någon mån blottlägga den fundamentala enhet som de alla uppstår ifrån... 20)

Tillståndet för religion idag, förevigandet av former, i okunnighet om sanningarna de representerar, visar behovet av den vida utspridningen av esoterisk vetenskap om det [ovannämnda] f) syftet skall uppnås.

– oOo –

Genom hela studiet av esoterisk vetenskap bör det inses att vad som då presenteras för oss inte är spekulation eller hypoteser, utan kunskap — kunskap behärskad av människor som, genom utvecklingen inom sig själva av de nödvändiga förmågorna satt sig istånd att självständigt undersöka naturens dolda sidor.

    Den hemliga läran är tidevarvens ackumulerade visdom, och enbart dess kosmogoni är det mest kolossala, detaljerade och utstuderade system: t. ex. t. o. m. i Puranas exoterik. Men sådan är den ockulta symbolikens mystiska kraft, att de fakta som i själva verket har upptagit oräkneliga generationer av invigda siare och profeter att ordna och ställa upp, att nerskriva och förklara, i de förvillande räckorna av evolutionära framsteg, finns alla återgivna på få blad med geometriska tecken och glyfer.g) Dessa siares flammande blick har trängt in i materiens själva kornkärna och upptecknat själen för tingen där, medan en vanlig världslig, om än så lärd, skulle ha förnummit bara formens externa verkan. Men modern vetenskap tror inte på ”tingens själ”, och kommer sålunda att förkasta den urgamla kosmogonins hela system. Det är meningslöst att säga att ifrågavarande system inte är fantasi av en eller flera isolerade individer. Att det är den oavbrutna redogörelsen som täcker tusentals generationer av profeter vars respektive erfarenheter gjordes för att pröva och verifiera traditionerna som muntligt förts från en tidig ras till en annan, av lärorna från höga och upphöjda varelser, vilka övervakade mänsklighetens barndom. Att under långa tider de ”visa män” av den femte rasen, av den härstamning som räddades och bevarades från den senaste naturkatastrofen och kontinenters skiftanden, hade gått igenom sina liv inlärande, inte undervisande. Hur gjorde de det? Det svaras: genom att kontrollera, pröva och verifiera i varje avdelning av naturen de gamla traditionerna, genom stora adepters självständiga visioner; dvs. människor som har utvecklat och fullkomliggjort sina fysiska, mentala, psykiska och andliga organiseringar till den ytterst möjliga graden. Ingen vision av en adept accepterades förrän den hade kontrollerats och bekräftats genom visioner – erhållna för att stå som självständiga bevis – av andra adepter och genom århundraden av erfarenhet. 21)

Kapitel III
Den ockulta konstitutionen av kosmos och människan

I detta kapitel tar vi upp det tema som huvuddragen angavs om i tredje delen av kapitel 2, och som började med det hermetiska axiomet ”som ovan, så nedan”. Som varje vetenskap har esoterisk vetenskap sin speciella terminologi, och mycket av detta kapitel skall vara som en expanderad ordlista för de begrepp som används i ockultismen i studiet av människan och universum.

    Människan är ett mikrokosmos som i miniatyr reflekterar sammansättningen av och processerna i makrokosmos’, det totala universum. Vad vi finner i det ena är att kunna finnas i det andra och följaktligen kan vi genom att studera det ena genom analogi lära oss den motsvarande bilden av det andra.

    En välkänd indelning av den mänskliga konstitutionen beskriver människan som trefaldig — kropp, själ och ande. Esoterik använder samma indelning (funnen också hos Platon och Paulus), men visar den komplexa naturen hos var och en av de tre delarna. Kroppen själv uppfattas som trefaldig, bestående – förutom den grova fysiska delen – av en subtil eller eterisk motpart eller motsvarighet – den astrala dubletten eller Linga-sharira – och av en vital princip eller livskraft, prana. Själen är sammansatt av två beståndsdelar som erfarenheten känner som känslo- och tankeaspekterna av oss själva. Kropp och själ bildar tillsammans den mänskliga personligheten. Människans andliga natur är också trefaldig och är den sanna individualiteten som, under inkarnation, blir förenad med eller fokuserad i personligheten. Det engelska språket har ingen precis term för andens tre aspekter, därför används i teosofisk litteratur sanskrittermerna atma, buddhi och manas, vilka förklaras i styckena som följer. Distinktionen mellan personligheten, den vardagliga människan, och individualiteten, den andliga människan, skall man särskilt lägga märke till.

    I The Key to Theosophy (kapitel 6) läggs denna information fram klart i en tabell som beskriver var och en av de sju aspekterna, vanligen hänvisade till som principer, och återger deras sanskritnamn. Information ges vidare i kapitlen 8 och 9. I det här kapitlet har nu de relevanta uttalandena från alla de tre kapitlen samlats ihop, men studerande rekommenderas att vända sig till avsnitten i The Key to Theosophy för att bygga upp sin egen bild av människans ockulta konstitution.

Enligt esoterisk vetenskap finns således i människan sju principer eller aspekter:

1.      Den fysiska kroppen: Alla de andra principernas eller aspekternas vehikel under livet.

         Sanskrit rupa eller Sthula-sharira (rupa: en synlig form; sthula: skrymmande, tjock, grov; sharira: det som lätt multnar eller blir upplöst, den yttre aspekten, antydande obeständighet, ovaraktighet).

2.      Den fysiska kroppens subtila eller eteriska motpart eller motsvarighet. Den har på olika sätt kallats den astrala kroppen eller dubletten, fantomkroppen, modellkroppen [förebildskroppen]. Den hemliga läran försäkrar; ”det astralas födelse före den fysiska kroppen, den förra varande en modell för den senare”. 22)

         Sanskrit Linga-sharira (linga: ett karakteristiskt kännetecken, således ”modell” eller ”mönster”).

3.      Den vitala principen eller livskraften som genomtränger och animerar [ger liv åt] den fysiska kroppen. Den är nödvändig endast för aspekterna numrerade 1, 3 och 4 i denna tabell och för mentalfunktionerna som fungerar genom den fysiska hjärnan.

         Sanskrit prana (andning/andedräkt, ande, vital luft/livsluft).

4.      De grövre begärens och passionernas vehikel. Då ingen precis term existerar på engelska översätts sanskrittermen Kama-rupa vanligen med ”begärskroppen”. Denna blir inte en distinkt kropp förrän efter döden. Den sägs bli ”centrum eller säte för djuriska begär och passioner”. Denna fjärde princip, då den är den mittersta bland de sju, är vidare beskriven som ”den djuriska människans centrum, där demarkationslinjen ligger som skiljer den dödliga människan från den odödliga enheten” 23), men se avsnitt 5 nedan.

         Sanskrit Kama-rupa (Kama: begär).

Dessa fyra tillsammans bildar den lägre kvartären eller den fyrfaldiga personligheten, den dödliga människan, betingad av det tidigare livet, men bildad på nytt enligt karmisk lag för varje inkarnation.

    Klart skild från den dödliga kvartären är det odödliga andliga väsendet, individualiteten, benämnd ”den övre oförgängliga triaden”. Dess tre aspekter är:

5.      Den sinnesprincip som länkar samman det högre med det lägre, individualiteten med personligheten. Det undervisas, att nybildad är manas, sinnesprincipen, ”tvåfaldig i sin funktion eller verksamhet”. Under livet kan det ”röra sig neråt mot kama-rupa”, dvs., det kan bli så identifierat med den lägre eller liderliga naturen att det slutligen måste desintegreras eller vittra sönder med den; eller det kan ”röra sig uppåt” mot det andliga medvetandet, det sanna Egot övs) (se nedan), och därmed vinna sin odödlighet. Manas, den mentala förmågan, ”gör en intelligent och moralisk varelse av människan, och skiljer henne från det rena djuret”. 24)

         Sanskrit manas (sinnet, från en grundbetydelse: att tänka).

6–7.  Monaden, den väsentliga enheten av aktivt, universellt liv, som, tillsammans med manas, blir det medvetna reinkarnerande Egot, det andliga väsendet som överskuggar varje personlig människa. Monaden är kombinationen av atma, ren ande (ineffektiv i sig själv) och dess vehikel buddhi, benämnd ”den andliga själen”. Då monaden är en och odelbar, är den inte ett individuellt väsen, den är det enda universella livet. Atma anses såsom ”ett med det absoluta, som dess utstrålning”. Det kan handla på de lägre planen endast när det råder förbindelse med dess vehikel, buddhi, och kan då endast anses vara en beståndsdel av människans Ego när den är i förening med manas, människans individuella sinne, dvs. egot är monaden plus manas. övs2) I ett försök att klargöra dessa svåra begrepp skriver Madame Blavatsky:

I.      Atma, det ”högre självet”, är varken din ande eller min, utan skiner som solljuset på alla. Den är den allmänt utspridda ”gudomliga principen”, och är oskiljbar från sin enda och absoluta meta-ande, som solstrålen är oskiljbar från solljuset.

II.     Buddhi (den andliga själen) är bara dess vehikel. Varken en separat eller de två tillsammans är till någon mera användning för människans kropp än solljuset och dess strålar är för en granitmassa nergrävd i jorden, såvida inte den gudomliga dualiteten blir assimilerat av, och återspeglat i, något medvetande. ... Detta medvetande eller sinne är,

III.    Manas ... Det kallas därför, när det är oskiljaktigt förenat med de första två, det Andliga Egot ... Detta är den verkliga individualiteten, eller gudomliga människan ... Den är det ego, den ”kausalkropp”, som överskuggar varje personlighet karma tvingar den att inkarnera i. ... 25)

Var och en av de sju principerna i människan, mikrokosmos, är relaterat till motsvarande principer i makrokosmos. I fallet av den fysiska kroppen, detta ser man genast; dess beståndsmaterial är vår omgivande världs material, det fysiska planet, den objektiva materialitetens plan. Prana, den vitala principen i människan, delas med naturens alla riken, ty ”prana eller liv genomtränger hela det objektiva universums varande”. 26) Den fysiska kroppens subtila eller eteriska motsvarighet finner sin överensstämmelse i den osynliga region som omger globen och alla objekt däri, det astrala ljuset (se kapitel 2). På liknande sätt dras den energi som uttrycker sig själv i individens instinktiva liv och i hans begärsnatur från ett inre plan av subtil materia som är omärklig, ej förnimbar, för de fysiska sinnena. Vidare undervisar esoterisk vetenskap att det finns en sinnesprincip i naturen; den är betecknad mahat, universellt sinne, varav manas, det individuella sinnet, är ett derivat eller en avledning. Buddhi är den universella passiva princip som möjliggör någon manifestation av atma, den gränslösa, aktiva, obestämbara, oskiljaktiga verkligheten, universums dynamism, dynamiska kraft.

Diagram I — Kosmiska plan och mänskliga principer.

Kosmiska plan såsom sex st.
med auriskt ägg som sjunde 27)

Ett ord till försiktighet är lämpligt här. I vardagsslag kategoriserar vi lätt fysiska fenomen som är förnimbara med sinnena i sina olika kategorier. Detsamma passar inte när vi beaktar områden för tillvaro som är helt utom sinnenas räckvidd och som till största delen fortsätter att ligga bortom våra erfarenheter. När Madame Blavatsky’s lärare på 1880-talet började lämna ut information om det esoteriska systemet – för första gången på engelska – måste de först finna en passande vokabulär för att hänvisa med till fenomen i de dolda världarna som är fullständigt okända för västerländsk filosofi. Vår vanliga vokabulär är lämplig för behandling av erfarenheter i en tredimensionell värld och i seriell tid (förflutet, nuvarande och framtid). Den esoteriska vetenskapens litteratur måste för att beskriva verkligheterna av en totalt annorlunda ordning av tillvaro nödvändigtvis använda samma ordförråd. Det skulle vara ovist att [bara] därför behandla den information som där ges som om den gällde konkreta fenomen liksom i dagliga erfarenheter i den objektiva världen. Vårt universum är ett integrerat helt och fungerar som ett sådant, inte som en förstorad lagerlagd tårta med en lätt sockerkaksbotten, fyllningar med grädde och sylt och toppning med choklad och nötter. På liknande sätt är en mänsklig varelse ett enstaka väsen, de skilda principerna är bara ”aspekter och tillstånd av medvetande. ... [Människan, den] enda verkliga människan, [är ett] förkroppsligat medvetande ... som varar genom livscykeln och [[är]] odödligt i essens, om inte i form.” 28) Sådan var varningen som gavs av Madame Blavatsky till hennes studerande i London när hon förklarade för dem, att det sätt att tänka på som behövs i studium av Den hemliga läran är

... vad indierna kallar Jnana Yoga. När man gör framsteg i Jnana-yoga finner man, att begrepp uppstår, som, fastän man är medveten om dem, man inte kan uttrycka och ej heller formulera i någon sorts mental bild. ... Detta är ett skeende då man har att vara på sin vakt och vägra bli förledd med idén, att den nyfunna och underbara bilden måste representera verklighet. Det gör den inte. När man arbetar vidare finner man att den förut beundrade bilden blir trist och otillfredsställande och slutligen bleknar eller kastas bort. Detta är en annan farlig punkt, ty då är man lämnad i ett tomrum utan någon föreställning till stöd och man kan bli frestad att uppliva den avlagda bilden i brist på bättre att hålla sig fast vid. Den sanne studeranden kommer emellertid att arbeta på oberörd av detta och snart kommer vidare formlösa glimtar, som åter med tiden ger upphov till en större och mera vacker bild än den förra. Men de lärande kommer nu att veta att ingen bild kommer någonsin att representera sanningen. Denna senaste strålande bild kommer att växa sig tråkig och vissna som de andra. Och sålunda fortsätter processen, tills slutligen sinnet och dess bilder blir överskridna och den lärande inträder och uppehåller sig i världen av ingen form, men som alla former är snäva reflektioner av. 29)

Ett ytterligare förklarande ord kan också vara nödvändigt. Buddhi har refererats till som Atmas’ vehikel. Ordet vehikel kanske anger sin egen betydelse, men varför är ett vehikel för Atma nödvändigt? Liknande frågor kan ställas: t. ex. exakt vad är en princip i människan och vad är ett plan i naturen?

    Kosmos’ enhet har framhållits. Där finns ett enda liv, alltings rot och ursprung. Allt är levande och varje varelse ett liv som uttrycker några aspekter av det enda livet. Ett ytterligare fundamentalt begrepp i esoterisk vetenskap är det om en grundläggande dualitet — en polaritet som är inneboende i allting.

    I metafysiska termer manifesterar det enda livet dualiteten av ande och materia (behandlade mer utförligt i kapitel IV). De är oskiljaktiga. Ande betraktas som aktiv och positiv och materia som passiv och negativ. Denna polaritet reflekteras i dualiteten energi–materia på den fysiska nivån; energin är det som låsts in i – men som under vissa omständigheter är utbytbart mot – materia, alla tings materia vid vår vanliga nivå av objektiv tillvaro. Den positiva–negativa kombinationen kan tänkas såsom liv–materia. Som vi har sett är allting levande på sitt eget sätt. Det härleder eller erhåller sin varelse, i alla avseenden, från livet.

    ”Som det är nedan, så är det ovan — så som det yttre, så är det inre.” I de olika nivåerna av tillvaro som konstituerar de inre planen av kosmos kan det inte finnas aktivitet eller funktion utan aktiva varelser, dvs. någon eller något som gör någonting, som det är avpassat för. Varje sådana varelse måste ha vad vi kan kalla sin livssida och sin materiesida. Denna dualitet tänks ofta på som liv och form. Det är materie- eller formsidan som åberopas såsom vehiklet som ger livssidan ett uttrycksmedel. Men både liv och form är aspekter av liv. De är levande.

    Ämnet med de sju planen av kosmos och principerna i människan måste ses i detta ljus. De består av liv, vart och ett med sina två aspekter.

    Rudimentära livsenheter hänvisas till som livsatomer. Levande varelser är sammansatta av hierarkier av livsatomer som de består av, små liv. Plan består av sådana liv. Människan och hennes principer består av sådana liv. Det finns, som sådan, ingen materia av plan, även om detta uttryck ofta används, ty materia är sammansatt av liv. På liknande sätt kan människans principer bara tänkas på såsom att ha en grund av materia, dvs. materia på motsvarande plan, om man kommer ihåg att stoffet faktiskt lever. En varelse i denna mening är som en vattendroppe för en ocean: det finns bara vatten.

    Ibland refereras ämnet för de inre (dvs. icke-fysiska) planen som substans, det som ligger till grund för materia. I denna mening är planen substansiella, men planens substans blir mer och mer tunn eller fin då det rent andligas tillstånd kommer närmare. Ett annat sätt att se detta på är att säga att livsatomerna som beståndsdelar och de varelser som de består av blir, när planen bestigs, mindre och tunnare. Detta är det fysiska planets språk där tre dimensioners begrepp regerar. De inre planen är dimensionlösa. Inre rymd har ingen utvidgning. Detta är emellertid en dunkel eller svårfattlig komplikation som här endast behöver nämnas.

    En princip är därmed en mänsklig förmågas levande vehikel, ett särskilt sätt att verka på. Den är ett medel eller ombud som sätter istånd, och som ger effekt eller verkan åt, vad som annars skulle vara abstrakt, dvs. tänkande eller kännande som blott idéer. Ande som sådan, i sig själv, anses också vara blott en abstraktion. Ett plan, liksom en princip, är också ett sätt för kosmisk funktion som kan verka endast genom liv, liv som betingats att arbeta på ett särskilt sätt.

Kapitel IV
Tillvarons hierarkier

Vid utläggning av ämnet om hierarkier i kapitel II lades vissa fundamentala idéer fram: livet är universellt; det uttrycks i en nästan oändlig variation av former genom hela naturen; det finns inga tomma rymder och ingenstans finns det någon livlös materia. I kapitel III gjordes en början till att presentera en annan grundläggande princip, den om korrespondens eller reflektion som är sammanfattad i det hermetiska axiomet ”som ovan, så nedan”. Denna förberedelse kommer att hjälpa till med att förstå den esoteriska läran om hierarkier av varelser.

    Livet är universellt; esoterisk vetenskap visar att ” ... varje atom av materia är, oavsett på vilket plan, i sig själv liv. 30) Där det finns liv finns det medvetande: ”Allt i universum, genom alla dess riken, är medvetet, dvs. begåvat med ett medvetande av sitt eget slag och på sitt eget plan av förnimmelse.”31) Under detta århundrade har vetenskaplig forskning bestyrkt uttalanden som dessa genom att demonstrera känslighet till gensvar inte bara i växter utan även i metaller med följdriktig eleminering av någon bestämd skiljelinje mellan levande och så kallat icke levande riken i naturen. 32) Ändå skrev Madame Blavatsky långt före utvecklingen av sådana forskningsredskap som elektroniska mikroskop och andra superkänsliga instrument.

    Den mänskliga kroppen uppvisar en miniatyrmodell av kosmos’ hierarkiska struktur. De kemiska atomer och molekyler som bildar cellers material är levande strukturer; en hög grad av organisation är närvarande i de levande cellerna, som medverkar till bildandet av vävnader, skelett och organ – nästa hierarkiska nivå – tills vi kommer till det fungerande hela, kroppen själv. Varje enhet – från den kemiska atomen, cellen, organet till kroppen – har sitt individuella medvetande, medan det samtidigt fungerar inom en större enhets medvetande inom den hierarkiska strukturen. Varje enhet är i förbindelse med återstoden av systemet, som det är en del av, och översänder och tar emot meddelanden på sätt som vi, i våra egna mänskliga verksamheter, skulle beteckna som intelligenta.

    Den fysiska kroppen är emellertid bara en aspekt av den sjufaldiga människan, vars inre aspekter upprepar eller vidareför det hierarkiska mönster, som, såsom beskrivits tidigare, återspeglar kosmos’ struktur. Varje plan av det sjufaldiga universum är befolkat av liv, lika varierande i grader av medvetande som de framvisar, och i de funktioner de uppfyller i det kosmiska projektet, som de hierarkier av mindre liv är, vilka finns i människans kropp.

    Hela kosmos leds, kontrolleras och animeras av nästan ändlösa serier av hierarkier av förnimmande varelser, var och en med en livsuppgift att utföra ... De varierar gränslöst i sina respektive grader av medvetande och intelligens ... 33)

    Definitionen av ordet hierarki antyder egendomligt den ockulta läran. Oxford Dictionary anger ordets etymologi: från det grekiska hieros, som betyder helig, och archein, eng. rule; sv. att härska över/bestämma/regera/stadga. Den definierar sedan hierarki som ”den kollektiva skaran av änglar, grupperad i tre avdelningar och nio stånd av olika kraft, ära och glans”. Definieringen nämner sedan var och en av de tre delarna i var och en av de tre grupperna enligt den kristna klassificeringen och tillägger ”klassifikation i graderade underavdelningar, en skara klassificerad i successiva underordnade grader, prästerlig styrelse.”

    Alla dessa varelser som tillsammans bildar naturens plan är – individuellt själva och deras hierarkier kollektivt – delar av den evolutionära processen. Tills dess att det mänskliga stadiet nås är de oansvariga ombud för lagen, den lag som verkar genom hela universum. De kallas elementaler och är förbundna med mineral–, växt– och djurrikena, såväl som de utgör tre för-minerala riken. Bortom det mänskliga stadiet finns hierarkier av ännu högre medvetande, ett Logos, som en kollektiv varelse, livet i hela den storslagna tingens ordning.

    Ett av de syften Madame Blavatsky föresatte sig med att presentera Den hemliga läran för allmänheten var ”att tillskriva människan hennes rättmätiga plats i universums ordning och plan”. 34)

    Vad denna plats är blir tydligt när vi förstår evolutionen av medvetande genom universums hierarkiska struktur. Ty människostadiet är det stadium i den totala processen där ande och materia är i jämvikt — ett stadium som symboliseras av de sammanflätade trianglarna i Salomons sigill, den ena representerande materia, pekande nedåt, den andra representerande ande, pekande uppåt, riktningen för framtida framåtskridande. Människan innehar en central position i den kosmiska evolutionära planen; som vi skall se är hon den arketypiska modellen för hela processen och i henne är det högsta andliga och det lägsta materiella sammanfogade genom sinnet. Människofasen och dess förhållande till de för- och efter-mänskliga skedena är klart uttalade i ett avsnitt av Den hemliga läran:

    I en diskret sanning ... är varje så kallad ”ande” antingen befriad från kroppen eller en framtida människa. Så som från den högsta ärkeängel (Dhyani–Chohan) ner till den sista medvetna ”byggaren” (den underordnade klassen av andliga väsen), alla sådana är människor, som har levt sedan tidrymder, i andra manvantaror, 35) i denna eller andra sfärer, så är de underlägsna, halvintelligenta och icke-intelligenta elementalerna — alla framtida människor. Endast det faktum – att en ande är begåvad med intelligens – är ett bevis för ockultisten att den varelsen måste ha varit en människa, och förvärvat sin kunskap och intelligens alltigenom det mänskliga kretsloppet. 36)

    De tre form-riken som föregår det mänskliga i den fysiska världen är mineral, växt och djur. Likaledes finns det tre grupper av efter-mänskliga väsen, Dhyani-Chohans, ”Herrar av ljus”, definierade som ”de gudomliga intelligenserna fyllda med övervakningen av kosmos”. 37) Madame Blavatsky påpekar att de motsvarar ärkeänglar som erkänns i det romersk-katolska systemet. Var och en av de tre grupperna har sin särskilda plats i den hierarkiska strukturen och sin särskilda funktion. Om den första gruppen undervisas att

    De bygger eller snarare återbygger varje ”system” efter ”natten”. Den andra gruppen av byggarna är uteslutande vår planetkedjas arkitekt; och den tredje, vår mänsklighets stamfader — den makrokosmiska prototypen [urtypen] för mikrokosmos. 38)

    I berättelsen om människans tillblivande och evolution som den ges i Den hemliga läran används olika termer för de kategorier av icke-fysiska varelser som deltar i processen, några fullföljer en ledande roll medan andra utför sina överordnades befallningar. Detta är inte platsen för att vidare gå in i detaljer, men ett omnämnande måste göras av en särskild grupp som har en utpräglad roll i förhållande till människan. De är [[the]] Lipikas, registratorerna eller skrivarna, om vilka det sägs att de ”inpräglar de (för oss) osynliga minnestavlorna av astralljuset – evighetens stora bildgalleri – en trogen inspelning av människans varje handling, och även tanke, av allt som fanns, är eller någonsin kommer att finnas, i det förnimbara universum.” 39) Traditionen om ”en ängel som skriver i en bok av guld” är ingen tom myt, utan en ofullständig hågkomst, i en särskild religions struktur, av den urgamla kunskapen.

    Det finns ett annat sätt som ordet hierarki används på i ockultism, förutom om varelserna av successiva tillstånd av tjänsteålder i världsordningen. I bildandet av ett kosmos är de första varelserna till att framträda ur den logoiska enheten kända som De Sju Högre Herrarna. Var av en av dessa kan tänkas såsom en ’stråles’ överhuvud som skiner ner genom tillvarons alla plan. Alla ting delar dessa kvaliteter, eller har dem inneboende i sina naturer, men inte lika; en eller flera kvaliteter är förhärskande. Dessa strålar symboliseras ibland genom färger: violett, gul, grön, blå, röd, orange, vit (syntesen). Alla varelserna längs en förhärskande stråle refereras ibland till som en hierarki. Strålfärgerna har många korrespondenser i planeternas naturer, människans principer, ämneskvaliteter, ljud, delarna av kroppen, människans sinnen och till och med tillstånd av medvetande.

Fotnoter:

1)  Bowen Notes, 8

2)  Bowen Notes, 9

3)  Secret Doctrine {I xxxiv, I 18, I 56}

4)  Secret Doctrine {I xxxvi, I 20, I 58}

5)  Key to Theosophy, 7

6)  Secret Doctrine {I 273, I 294, I 316}

7)  Key to Theosophy, 87.

8)  Mahatma Letters, 2, 2

9)  Key to Theosophy, 43

10) Dvs. Gud, själen och människan. — GAF.

11)  Key to Theosophy, 83

12)  Bowen Notes, 9

13)  Key to Theosophy, 83

14)  Key to Theosophy, 89

15)  Secret Doctrine {I 12, I 40, I 78}

16)  Secret Doctrine {I 12, I 40, I 78}

17)   Solomons visdom (Apokryferna).

 c) Ev. tillägg i svenskan: [...] och fotnot.

d)  Huruvida akasha (eller likn. uttryck) anges med stor första bokstav på sv. är oklart. gl.

e)  Eng. vehicle betyder ”fordon, farkost, åkdon” eller ”medel, uttrycksmedel, språkrör ” vilket allt verkar mer eller mindre motsvara den teosofiska meningen och för en kortfattad riktighet används ”vehik/ -el, -ler” i denna översättning av boken. gl.

18)  Secret Doctrine {I 277, I 297, I 320}

19)  Secret Doctrine {I 274, I 295, I 317}

20)  Secret Doctrine {I viii, I xxi, I 9}

f)   (tillägg, gl)

g)  ”Glyphs” ej i lexikon. gl.

21)  Secret Doctrine {I 272, I 293, I 316}

22)  Secret Doctrine {II 1, II 1, III 15}

23)  Key to Theosophy, 91

övs) Då ”ego” har en betydelse i teosofin som är annorlunda än annars på svenska skrivs det här (liksom i engelska originalet) med stort e.

24)  Thesophical Glossary, Manas.

övs2) [Korrekt översatt?]

25)  Key to Theosophy, 135

26)  Key to Theosophy, 176

27)  Secret Doctrine Addendum {555, 528, 658, 436} Det auriska fodralet behandlas helt i Part II, Chapter III, och Alaya och Prakriti förklaras senare (se även ordförteckningen).

28)  Key to Theosophy, 100

29)   Bowen Notes, 10

30)   Bowen Notes, 9

31)  Secret Doctrine {I 274, I 295, I 317}

32)   Se Tomkins and Bira, The Secret Life of Plants

33)  Secret Doctrine {I 274, I 295, I 317}

34)  Secret Doctrine {I viii, I xxi, I 8}

35)   Cycles of existence (see ordlistan) — GAF.

36)  Secret Doctrine {I 277, I 297, I 320}

37)  Theosophical Glossary, Dhyani–Chohans

38)  Secret Doctrine {I 128, I 153, I 186}

39)  Secret Doctrine {I 104, I  130, I 165}