Campbells bok

Steffens uppgav i Sökaren 5/6 -85 att Bruce F. Campbell “har skrivit en ypperlig, nykter och sympatisk bok om teosofins historia” och till mig har Steffens skrivit att han “har tillit till Campbells bok”, som han förmodar “täcker” Waterman´s kritik av Hodgsonrapporten. Och när Steffens (på min tillskyndan) har läst en recension av Marion Meades bok, framhåller han desto mera boken av Campbell, som recensenten ifråga hade en bättre mening om.

    Miss Joy Mills, ledare för Krotona School of Theosophy i Kalifornien, var i Norge strax före oslodebatten. Jag bad henne om ev. upplysningar beträffande Bruce F. Campbell och denna hans bok. Hon uppgav då följande: “Han kom till vårt samfund, och även till Pasadenagruppen. Han utförde en hel del forskning. Vi öppnade biblioteket för honom. Men sedan drar han sina egna slutsatser och vidhåller idén om att Mahatmabreven var förfalskade av HPB. Men detta har klart och precist visats vara felaktigt. Hon kunde inte ha förfalskat dessa brev. Om man verkligen studerar breven på djupet så finns det fall där brev mottogs utan någon hennes kännedom om det och utan hennes medverkan. Hon befann sig på en annan del av jorden, så hur skulle hon kunnat ha förfalskat dem? En annan sak är brevens inneboende värden, och det är något som naturligtvis står sig. Campbells bok ger intryck av att vi har godkänt boken. Det är fullkomligt fel. Han skickade sitt manuskript till oss. Vi sände honom flera sidor med dementier, påpekade felaktigheter, påpekade misstag i hans förklaringar, och detta förbisåg han fullständigt. Vi kände att Bruce Campbell missbrukade det förtroende vi givit honom och åtskilliga av hans uttalanden är helt enkelt hans egna personliga åsikter, som inte har något stöd. I en del fall förvrängde han till och med fakta för sina egna syften, och vi var mycket noga med att påpeka detta för honom. Men han bortsåg från det.” 15)

    Walter Carrithers uppger att han konstaterat att både Marion Mead och Bruce Campbell i sina böcker om HPB och teosofin plagierade från tidigare verk, i en del fall har de bara knyckt från andrahandsmaterial (samtidigt som de anger HPB skyldig till sådana brott). Waterman påstår att han har identifierat ’tjuvgodset’ och han anger exempel och totalsiffror.16)

Vittnesbörd av Olcott?

I Sökaren 2/85 citerade Curt Berg och jag GRS Mead, HPB:s sekreterare under fem år i London. Mead hade aldrig sett att HPB, medvetet eller omedvetet, visat minsta tecken till stöd åt beskyllningarna om fusk. Mead ansåg att hon just på grund av sina personlighetsfel inte skulle kunnat undgå, att undslippa sig någonting av ’fällande natur’, om hon varit skyldig till de allvarliga anklagelser som hade riktats mot henne. Poängen av detta återgav Steffens i nr 5/6 som så, att hon inte hade “skrikit ut sin skuld” för Mead. Men Steffens uppgav att hon hade gjort det för Olcott. Och i Oslo sade Steffens: “Meades bok hänvisar till Olcott, som ju ganska klart säger i Old Diary Leaves, att ’Madame Blavatsky ibland skrek och bar sig åt och sade att det existerade inga Mahatmor – att hon hade fört oss alla bakom ljuset.’ ”Det är ju klart”, sade Steffens, “att detta är ett ganska viktigt uttalande. Olcott var ju tillsammans med Blavatsky stiftare av Teosofiska Samfundet i New York 1875, och kände henne mycket bättre än GRS Mead.” I brev till mig uppgav sedan Steffens att “det är i Old Diary Leaves, bd. 2, sid. 135 som Olcott uttalar sig om Blavatskys utbrott.”

Fotnoter:

15) Bandinspelad intervju, Hallingdal folkehögskola, 7 aug. 1985. Hennes adress: 22 Krotona Hill, Ojai, 93023 Calif., USA.

16) A Word of Warning, flygblad till “recensenter, köpare och läsare” av Marion Meades & Bruce Campbells böcker om Blavatsky och teosofin. The Blavatsky Foundation, PO Box 1543, Fresno, Cal. 93716, USA.

*