Vittnesbörd av Olcott?

I Sökaren 2/85 citerade Curt Berg och jag GRS Mead, HPB:s sekreterare under fem år i London. Mead hade aldrig sett att HPB, medvetet eller omedvetet, visat minsta tecken till stöd åt beskyllningarna om fusk. Mead ansåg att hon just på grund av sina personlighetsfel inte skulle kunnat undgå, att undslippa sig någonting av ’fällande natur’, om hon varit skyldig till de allvarliga anklagelser som hade riktats mot henne. Poängen av detta återgav Steffens i nr 5/6 som så, att hon inte hade “skrikit ut sin skuld” för Mead. Men Steffens uppgav att hon hade gjort det för Olcott. Och i Oslo sade Steffens: “Meades bok hänvisar till Olcott, som ju ganska klart säger i Old Diary Leaves, att ’Madame Blavatsky ibland skrek och bar sig åt och sade att det existerade inga Mahatmor – att hon hade fört oss alla bakom ljuset.’ ”Det är ju klart”, sade Steffens, “att detta är ett ganska viktigt uttalande. Olcott var ju tillsammans med Blavatsky stiftare av Teosofiska Samfundet i New York 1875, och kände henne mycket bättre än GRS Mead.” I brev till mig uppgav sedan Steffens att “det är i Old Diary Leaves, bd. 2, sid. 135 som Olcott uttalar sig om Blavatskys utbrott.” 17) Och man läser: “Hennes intima vänner trodde på henne trots hennes ofta feberaktiga temperamentsutbrott när hon kunde förklara sig redo att ropa från hustaken att det inte fanns några Mahatmor, inga psykiska krafter, och att hon helt enkelt hade vilselett oss ända från början. Tala om eldprov och trosprövningar! Jag tvivlar på att några nybörjare, aspiranter eller lärjungar någonsin behövt genomgå vildare sådana än vi.”

    Det gällde alltså närmast ett hypotetiskt utrop. Blavatsky försökte skrämmas med att hon skulle ropa detta. Olcotts mening var tydligen ingenting annat, än att vissa människors hållningar inte skulle ha hängt på Blavatskys yttre beteende.

Fotnoter:

17) Brev från Steffens av den 28 oktober 1985.

18)Computer vindicates Blavatsky, The Canadian Theosophist, Nov.-Dec. 1980.

*