Gunnar Larson
gunnar.larson@telia.com 
Tfn & fax 08 / 80 56 78. Mobiltelefon 070 676 5678.
www.integr.infowww.israel-palestina.segallery.me.com/gunnarlarson#gallery
Skarpnäck den 28 augusti 2011

Splittringar om Livet.
I Microsoft Word

Det teosofiska samfundet bildades 1875 med ett högsta syfte, att utgöra kärnan för mänsklighetens allmänna broderskap, utan åtskillnader i folkslag, religioner, traditioner, trosuppfattningar, samhällsställningar, kön, och så vidare. (Kärnan i bestämd form. Senare i obestämd. Mildare och svagare.)

       Fyra år efter den högst ledande personens frånfälle var själva den kärnan söndrad och det kom en första organisatoriska splittring. Sedan flera andra. Det återges i Den teosofiska rörelsen 1875 - 1950, i svensk översättning på http://www.integr.info/dtrSTART.html.

      Den boken utgavs 1950 och som en senare uppdatering från 1925. Från senare år finns föredraget Theosophy or Neo-Theosophy, här på http://www.integr.info/aw04.html

     Samt A MANIFESTO av Geoffrey Farthing, http://www.integr.info/GAF26.html

     Dessförinnan hade Farthing skrivit ett öppet brev om skillnader mellan teosofiskt ursprungliga och senare läroframställningar, men då öppet inom själva Teosofiska Samfundet, och rörande vissa rent esoteriska anspråk i anslutning därtill, varför det nu lämnas där hän. Det nämns emellertid där att huruvida Krishnamurti (se nedan) någonsin blev riktigt informerad om teosofin, då han som ung togs om hand och under några år vistades vid samfundets huvudkvarter (i Adyar vid Madras i Indien), är allvarligt tvivelaktigt. (Med åtskilliga skäl då givna av honom.)

      Däremot återges här en utskrift från en inspelning av honom under en frukost i Hässelby 1979. http://www.integr.info/GAF27.html

      Om Krishnamurti: En ung och timid pojke blev en gång sedd av en klärvoajant person på en strand i Indien vid samfundets huvudkvarter, befanns ha icke ett uns av själviskhet i sin aura, förmodades därför kunna bli en andligt betydande person i världen, adopterades därför av samfundets president, utbildades i Europa och förväntades bli ett uttryck för en högre makt, såsom Kristus, och vilket under hans första framträdande tid inom samfundet kraftigt styrktes för många. Men 1929 upplöste han den orden som bildats för honom som den kommande världsläraren, lämnade Teosofiska Samfundet och tog uttryckligen kraftigt avstånd från teosofin (som den allmänt uppfattades), liksom från alla existentiella läror, föreställningar, idéer och andliga auktoriteter. När Liberala Katolska Kyrkan (uppkommen av främst den klärvoajante mannen) i Sverige verkade lämna sin delvisa men centralt primära anknytning till något med teosofin kändes den mig rämna under mina fötter och mitt lyssnande då till honom under några dagar i England 1976 gav en ny och annorlunda upplevelse av högre sinnesnivåer, med direkta förnimmelser av en absolut odogmatisk andlighet, bortom alla förväntningar och föreställningar. Han hade då också börjat vara mycket närstående indiskan Radha Burnier (dotter till den föregående presidenten i Teosofiska Samfundet under många år, N. Sri Ram, och som ung hade hon en huvudroll i filmen The River av Jean Renoir) och mycket på grund av Krishnamurti är hon sedan många år samfundets president. (Han hade sagt henne att om hon blev samfundets president skulle han kunna komma tillbaka till Adyar, samfundets huvudkvarter, och jag såg sedan honom där en gång och de två gående med varandra på stranden där han hade blivit funnen.) En annan person som stod honom mycket nära var hos honom under hans sista levnadsdagar i Kalifornien och med dennes tillåtelse återger jag vad då en gång Krishnamurti hördes säga: ”There is a lot one is not allowed to speak about.” — Det finns en massa man inte får lov att tala om. (Kan någon finna ett kortare och starkare uttryck för medvetande om en rent esoterisk verklighet? Med hierarkiska vetanden och insikter?) — Allt detta är en stark förkortning av en mängd enastående faktauppgifter, högst relevanta och fundamentala i allt seriöst existentiellt, oavsett alla önskningar, viljor och behag, och som alla etablerade personer i Sverige i religion, filosofi och religion i stort sett förefaller mig vara totalt okunniga om.

     Sedan Krishnamurti bröt mot alla förväntningar av honom fortsatte han till sin död att regelbundet tala till mängder av människor på olika håll i världen, en tjock bok med en samling av hans tal heter The Awakening of Intelligence, han stod mycket nära fysikerna David Bohm och P. Krishna (http://www.pkrishna.org/), och enligt enligt människors mening uppfyllde han rollen som världslärare. Åtskilliga hemsidor finns med honom, på svenska http://www.krishnamurti.se/ och på engelska bland annat http://www.jkrishnamurti.org/

     Mannen som ”hittade” Krishnamurti på stranden återgav i sin bok Science of the Sacraments klärvoajanta återspeglingar av änglars dolda verksamheter under sakramentala kyrkoceremonier. Helt oavsett detta, och allt annat, kan hur som helst centrala förändringar i medvetandet av växlande mentala centra i samband med regelbundna och självlösa ceremonier här fullständigt bekräftas, och vilket subjektivt men obestridligen styrker teosofisk information av saklig karaktär om centrala skillnader mellan lägre och högre nivåer av medvetande. Se exempelvis AN ESOTERIC VIEW OF THE RELATION BETWEEN CONSCIOUSNESS AND BRAIN FUNCTION.

    Men samma klärvoajanta person avslöjade i praktiken att också klärvoajans är ytterst otillförlitligt, då det lätt kan medföra starka men illusoriska förvissningar, ty den klärvoajante kan lätt falla offer för att inte kunna skilja mellan verkligheter och omedvetet självproducerade intryck och detta uttrycker sig för åtminstone mig klart och tydligt i vad denne man skrev i ett album för samfundets aktiva personer i dess högkvarter i fråga om samfundets president och det finns på http://www.integr.info/alc.html.

     En skrift om detta utkom på 60-talet, förklarar hur omedvetna processer kan uppkomma vid klärvoajans, skriften heter There is No Religion Higher than Truth, och när detta bestreds av åtskilliga ansedda personer kom närmare uppgifter om vad den klärvoajante själv sagt om sitt föregående liv i Grekland och som anses förklara ämnet närmare (åtminstone för mig).

     Snarast skall ämnet om esoteriskt inriktade människors brister i sina interna enheter med varandra söka utvecklas närmare här. Kort nu bara att det så att säga ovanifrån inspirerades till samfundet som ett ”experiment”. Fem av sju esoteriskt initierade adepter var kritiska till att ge ut så mycket esoterisk information i världen, så som kom att ske genom deras ombud Helena Blavatsky, och då de två övriga ville försöka med det fick de sin överordnades tillåtelse att göra så (på eget ansvar). Och efter några år skrev en av de två (till A. P. Sinnett, i ett av många brev han fick, för att därav ge ut en bok, vilket han gjorde, med titeln Esoteric Buddhism, på svenska De invigdes lära) att det då tycktes honom som om de fem hade haft rätt. När väl beslutet att starta med den moderna teosofin i världen väl var fattat medverkade emellertid åtskilliga andra initierade däri.

      Blavatsky gav i ”Chelas and Lay Chelas” uttryck för ständigt befintliga svårigheter för alla esoteriska nybörjare. http://www.integr.info/hpb1.html

      Alla ideologiska, politiska och religiösa traditioner och grupperingar drabbas av interna motsättningar. Och inga möjliga fel och brister i den teosofiska världen är bedrägliga, i betydelsen medvetet missledande, utan överlag är det goda, respektabla och allmänt föredömliga personer som befunnit sig på ledande poster.

      Var och en av dem har givit inspirationer som måhända icke kunnat äga rum på annat sätt och inspirationer till att ”komma igång” må vara ojämförliga och ovärderliga. Vilket icke utesluter några kommande avslöjanden och genomseenden. (Såsom vägen till helvetet, stenlagd med goda avsikter.)

      På alla håll som icke är fullkomliga – och inga fullkomliga är allmänt tillgängliga på den blotta jorden – går det sanna och osanna hand i hand. Sanna och osanna linjer av aspekter och strömmar av influenser knyter sig typiskt ihop och går in i varandra.

     En kärna ligger i att klart skilja mellan å ena sidan medvetande och liv – det ständigt levande, gränslösa och fria – och å den andra sidan deras former, såsom i tankar, föreställningar, kroppar och alla andra slag av manifestationer. Det motsvarar att skilja mellan subjektivt och objektivt. En central paradox ligger i hur disciplin med yttre former, och med sig själv, som inget annat kan medföra högsta befrielser, inifrån en själv, möjligen till oanade frigörelser, intelligenser, upptäckter och inseenden.

     Att existentiella läroframställningar kan utgå ifrån esoteriska vetanden över alla åsikter och troenden, och så vidare, men icke desto mindre snart skilja sig åt i sakligt centrala uppgifter (såsom vad som händer efter döden), framstår som ett odödligt och ofrånkomligt kritiskt ämne. Men härvid, såsom också på alla andra håll, försvaras och förklaras vad som helst, så mycket det går, och så som det passar var och en själv. En huvudnyckel till sanning för dess egen skull ligger då i grader och slag av relationer till personliga förhållanden.

     Alla ovanstående referenser syftar bara till att påvisa starka interna krav i teosofiska, esoteriska och ockulta sammanhang på ovillkorliga urskiljningar i allt detta och det förkunnas där (särskilt starkt av Krishnamurti, men också Blavatsky) att ifrågasätta allt. Också honom själv. Och att såfort någon dömer är det domaren som skall bedömas.

*

     
       

Startsida