Restenäs den 20 oktober 2015

 
   

Gunnar Larson
Resteröds Strand 116
459 93 Ljungskile                                                                                                              
Tfn 070 676 5678 samt 0522 25678
gunnarlarson@hotmail.com

DOLDA SAMMANHANG I VERKLIGHETEN.

SAMMANFATTNING: Det hela går ut på allmänt bästa tänkbara livsåskådning, utifrån alla kända åskådningars och trosformers tänkbart reella följder för alla och envar, både nu och för alla kommande generationer, och detta med aktningsvärda belägg för seriös ockultism och esoterisk vetenskap, respekterade också av vetenskapsmän, men som inte låter sig vara öppna för alla, ty människans förutsättningslösa strävande mot renaste sanning, till hennes fullkomliga befrielser ifrån alla konflikter och lidanden, förutsätter i grunden helt fria och oberoende ifrågasättanden av allting.

Delvisa referenser: Kemiprof. I. K. Taimni, fysikprof. em. P. Krishna,
Dr Edi Bilimoria, fysikern David Bohm och i någon mån Isaac Newton (”wrote more on Biblical hermeneutics and occult studies than on science and mathematics”) och Albert Einstein.

Av allt att döma uppkom DEN TEOSOFISKA RÖRELSEN I VÅR TID för hela den samlade mänsklighetens skull, helt öppet primärt avsedd att verka för hela mänsklighetens allmänna broderskap, och i praktiken skedde det genom att vissa unika läror gavs ut, med en anmärkningsvärd mängd tillhörande information, och som närmare förklarar många aspekter av religion, filosofi, vetenskap och mänsklighetens historia, inte minst med ett tredje klart och bestämt alternativ till doktrinerna om skapelse och evolution, och detta med stöd av ingående och omfattande sakliga uppgifter, alls inte lätta att helt tillgodogöra sig, men som för allmänt kvalificerade personer med tiden visat sig vara utomordentligt harmoniska, förvånansvärt och nästan obegripligt samstämmiga (i varje fall absolut oförklarligt för alla skeptiker) och dynamiskt sinnesbefriande, samt djupt förenliga med själva principerna i både skapelse och evolution, långt före allt tal om ”intelligent design”. 

      Mycket annat förklarar den närmare, såsom allehanda parapsykologiska fenomen och kritiska relationer mellan sinne och olika nivåer av medvetande, såsom i centrala skillnader mellan mystik och ockultism samt det psykiska eller mediala. Allt med en rikedom av förklaringar som inte kunnat skönjas någon annanstans och detta utan att sakligt strida mot något som är allmänt känt.

     Dessutom alltsammans utan tecken på någon ursprungligt givande persons begäran om ersättning, eller ens önskan om aktning. Vilket ingen härvidlag beaktansvärd kändis, skeptiker eller akademiker under åtminstone de senaste 40 åren synes kunnat förmå sig till att i någon mån beakta. I och för sig är det en helt annan sak. Men också den lilla saken är beaktansvärt talande och värdefullt undervisande om rådande livsvillkor i relationer mellan enskilda och allmänna förhållanden (det senare generellt med alla skattebetalares påtvingade medverkan).

     Till stor del rör detta sig om allmänt okända förhållanden av esoterisk karaktär, det vill säga fullt tillgängliga blott för esoteriskt invigda personer, sedan deras latenta förmögenheter på så sätt väckts upp, betydligt mer omfattande än för alla oss andra.

     Men dessutom med det, att inte bara kunna befria seriöst engagerade personer inifrån dem själva ifrån alla konflikter mellan oliktänkande, yttre auktoriteter, dogmer och traditioner. Utan detta dessutom dynamiskt, genom att samtidigt i någon grad kunna uppväcka något av latenta förmågor, inifrån människan själv, mot radikala frigörelser från alla betingningar av det förgångna och detta med att en friare, renare och fullare intelligens kan vakna upp.

     Inför allt detta finns en allra första förutsättningslösa och sakliga fråga, den om högsta trovärdigheter, i grund och botten rörande själva den allomfattande verklighetens sanna natur.

     De två grundalternativen om alltings uppkomst och natur står då rakt emot varandra, alltså materialism och ateism kontra immateriellt, metafysiskt och möjligen gudomligt. Med hänsyn till alla kända och publicerade fakta kan då bara det ena grundalternativet rimligen till sist innefatta och omsluta det andra. 1) (Vilket för övrigt också framstår som utmanande i den principiella frågan om högsta intelligens, men också det är i och för sig en annan sak.)

     Med bland annat de rika innehållen i sina omfattande uttryck för esoterisk vetenskap är teosofin bestämd i, att genuina vetanden av vetenskaplig karaktär i allt existentiellt är möjligt, och detta bara på grund reella möjligheter till rena insikter och utvecklade kognitiva förmågor, som övergår alla rent personliga omständigheter, såsom mellan troenden och tvivel, liksom omedvetet falsk och missledande klärvoajans, och så vidare.

     Oavsett allt annat är därmed, för dem som så är lagda, de mest trovärdiga och sakliga existentiella lärorna ofrånkomligen centrala. Förutan sådana stimulerande, befriande, poäng-, grund- och riktningsgivande informationer kan knappast i vår tid de renaste och fullaste livsklarheterna någonsin börja gro, växa upp och klarna.

     I enlighet med den esoteriska filosofin och på grund av alla kända fakta framstår alltså allt detta som helt möjligt. Men i grunden bara inifrån människans själv. Och därför är alla öppna bevis för annars dolda förhållanden principiellt uteslutna. Ty vad som kunde vara behagligt övertygande och underbart frigörande för några skulle samtidigt vara obehagligt motbjudande, uteslutande och inlåsande för andra, med destruktiva följder i det undermedvetna. 2

     Det finns däremot en mängd olika slags indicier på icke materiella sammanhang 3 och ett slag av dem är synkroniciteter , osannolika sammanträffanden.

     Såvitt vi alla kan se styrs allt i våra liv av idéer, känslor och föreställningar. Högsta intelligens måste då bero på minimala sinnesbegränsningar och därför också med högsta kännedom om existentiella föreställningars grunder, perspektiv och villkor, för utan det skulle väl mentala begränsningar inte kunna minimeras? Är man exempelvis personligt fästad vid något, vad än det är, har man därmed principiellt begränsat sinnenas möjligheter att vara opartiska och medvetandets möjliga rymd.

     Allt som här anförts och nu följer utgår ifrån att inget kan uppkomma av sig självt, att inget övernaturligt finns och att en universellt lagbunden och allomfattande verklighet har aspekter som är synliga, osynliga, kända och okända, men som alltså alltid är principiellt möjliga att lära känna, oberoende av alla åsikter, trosformer och allmänna auktoriteter.

     Det finns närmare sagt en livslära, som kan uppväcka förnimmelser av gudomliga sammanhang över alla sinnen, och därmed också över alla beskrivningar, föreställningar, åsikter och troenden och som därmed radikalt kan frigöra från fördomar, bindande och begränsande trosformer samt vidskepelser och rädslor. Alltihop till ett fullare och rikare liv. Om än inte utan frestelser och prövningar uppför vägen, ty annars ingen moralisk utveckling, och vidare säger den läran som nämnts att framtiden framförallt och oundvikligen beror på oss själva. 4

     Vissa slag av förnimmelser av dolda sammanhang, i grunden bortom det personliga förnuftets föreställningar och tankar, kan öppna sinnet för livets djupare aspekter och nivåer av medvetande, bland annat med kritiska faktorer om hur alla tankar fungerar, föreställningar uppkommer och vad begreppet tid kan vara fråga om.

     Att sådant inte behöver vara skumt eller flumt, utan för dem som så är lagda synnerligen värt att ta på allvar, styrks i någon mån objektivt av nämnda synkroniciteter, osannolika sammanträffanden.

     Carl Gustav Jung var verksam med sådana och senare har ämnet utvecklats av andra. Enligt Geoffrey Farthing ger framställningar av Helena Blavatsky en förklaring. Att livets minsta enheter (elementaler) har ett slags egna medvetanden med relationer mellan våra mänskliga sinnen och som inte bara beror på den linjära tiden. 6

     Här följer nu något av en levande persons egna upplevelser. Med dagens återblick på dem är det delvis olustigt att de har lagts ut på nätet, för det kan inte uteslutas att skryt eller stolthet läses in i några av dem och detta medan minsta personliga högmod är mig absolut motbjudande. Dels för att sådant direkt strider mot själva den teosofiska saken – då stolthet (= pride, förlåt) utgör det största hindret – och dels för att det inte finns mig något att var stolt över. Med detta sagt får de stå kvar på nätet och deras sanningsenligheter intygas härmed på heder och samvete. Några tillkommande fall är vad andra personer har framfört, deras trovärdigheter kan inte betvivlas av mig och allt detta skriver jag härmed under på.
— John Gunnar Christer Larson. 7

     Ytterst handlar det hela emellertid inte alls om vare sig händelser eller personer, utan om sinnesbefriande grunder, för att komma närmare en verklighetens sanna natur, när objektiva sannolikheter påverkar subjektiva trovärdigheter och då subjektiva förhållanden är primära, för existentiellt är de subjektiva områdena typiskt kausala för alla objektiva förhållanden. Subjektiva faktorer är ännu mer primära i sina relationer med varandra och absolut säkert så med någon kännedom om seriös ockultism.

     Det finns med andra ord av allt att döma en fullt möjlig nivå av medvetande, med sakliga observationer av alla föreställningar, tankar, känslor, intuition, insikter, omdömen och urskiljningar. Allt dessutom med moraliska implikationer av universell karaktär.

     Ju mer osannolik den rena slumpen måste framstå som, desto värre för anti-metafysiskt troende skeptiker, och allt bättre för att kunna komma till en förståelse av verkligheten med livet, människan och medvetandet som övergår alla infängslande mentala vanors fack och trånga ”sunda förnuft”. Närmare sagt högre och djupare, än alla de sinnenas aktiviteter som är betingade, alltså givna och styrda av det förgångna. Och allt i detta ändå med alla människors egna och huvudsakliga ansvar för framtiden, inte minst med hänsyn till att mängden av märkliga sammanträffanden gör lagen om karma mindre osannolik, och vilket ytterligare och ännu mera entydigt pekar framåt och uppåt mot realistiskt frihetsmedvetande av en högsta karaktär, tack vare andliga godtaganden av rådande förhållanden. 8

Alla vetenskapare, psykologer, filosofer och opinionsbildare, och som utan villkor borde existentiellt kunna tas på ett högsta allvar, borde frimodigt sträva mot att närmare sätta sig in i allt detta. Ty för några av alla oss andra, och som kanske bara inte kan undgå att bry oss om vad sanning i och om livet möjligen kan vara, hänger deras existentiella betydelser i någon mån på det och exempelvis på hur de möjligen sakligt och allmänt berikande kan förklara, och därmed också inkorporera i sina allmänt avlönade verksamheter, att Jan Fridegård och Sir Arthur Conan Doyle kunnat vara så seriösa spiritualister, Arthur Koestler parapsykolog, vad Albert Einstein uttryckte om religion, samt att en professionell svensk vetenskapsteoretiker kan ta tibetansk buddism på allvar.9

Men inga fenomen och inga slutna tros- eller tankemönster kan i sig ha några bestående värden, ty förr eller senare blir alla fixerande former överspelade. Något av det högsta i det djupa medvetandet är snarare enkelt, rent och tyst. Om än möjligen ojämförligt dynamiskt. Men här följer ett antal specifika händelser, de senaste inlagda överst.

*

FOTNOTER:

1)Särskilt med hänsyn till en uppgift i The Mahatma Lettes to A. P. Sinnett, att det andliga och materiella bara är polariserande aspekter av en och samma verklighet. Juristprofessorn Ronald Dworkin står därtill för läran om ett enda sant svar på varje fråga, och en enda sann lösning på varje problem, ty hans Herkules skulle med sin oändliga intelligens och tid finna det enda, som bäst stämmer med allting. Principen torde stämma, att av alla möjliga synsätt är det bara ett som kan vara fullast, rikast och närmast det sanna, om än varje människa bara kan stå för det bästa för henne.

2 James Randi förnekar inte, säger han, att parapsykologiska fenomen kan finnas, bara att det saknas bevis för dem, vilket är hans poäng, men då med fullständigt bortseende från den esoteriska filosofins själva natur och detta med svenska skeptiker och redaktörer bakom sig. Se allra första stycket i The Mahatma Letters to A. P. Sinnett, om att fenomen som skulle stänga skeptikernas munnar just därför var otänkbara. Men beakta gärna då också, att själva de breven, som av allt att döma överfördes immateriellt, och nu finns på British Archives, har befunnits producerade med bläck eller liknande inifrån själva papperet, ej utifrån, dessutom med parallella mikrolinjer i skriftlinjerna och allt detta ännu oförklarat av den allmänt erkända exoteriska vetenskapen, Se för övrigt THE SNAKE AND THE ROPE. PROBLEMS IN WESTERN SCIENCE RESOLVED BY OCCULT SCIENCE, av Dr Edi D. Bilimoria. Samt AN ESOTERIC VIEW OF THE RELATION BETWEEN CONSCIOUSNESS AND BRAIN FUNCTION av Geoffrey Farthing, http://gunnarlarson.se/GAF28.html Plus DVD-filmen med bilder av Mahatmabrevens natur, http://www.questbooks.net/title.cfm?bookid=%202276

3 Exempelvis vetenskapsmannen Ian Stevensons många dokumenterade undersökningar med sakliga stöd för tro på reinkarnation, samt andra dokumenterade belägg för förändrade sinnen genom organimplantat, bland annat enligt Dr Edi Bilimoria att en flicka mördades och den som fick organ av henne sedan så att säga såg hur mordet gick till och hur den okände mördaren såg ut, så att denne därav kunde finnas, gripas och fällas för mordet.

4 Närmare sagt förklarar den hur och varför inga föreställningar kan vara sanna, men då med närmare förklaringar, som kan öppna sinnet för allt renare och fullare genomseenden av allt möjligt och detta med klarare och renare gränslösheter som övergår alla begränsade sinnen. Jämför detta med Maslows behovshierarki, om till sist värdegivande insikter i ett självförverkligande. Eller, enligt bland andra Krishnamurti, med ett helnyktert och vaket medvetande, fullkomligt bortom och över en själv.

Referenser med länkar:
Robert Crosbie, Universal Theosophy.
W Q Judge, Teosofins Ocean.
G Farthing, Teosofi — Vad går det ut på?,
G Farthing Deity, Cosmos and Man,
P G Bowen, The Occult Way.
J. Krishnamurti, The Awakening of Intelligence.
(Här som ett tal i Schweiz, men också tillgänglig som större bok med många utdrag från annat.)
Föredrag på CD-skivor
.

6 En gång berättade i TV en kvinnlig akademiker och som var ordförande i Stockholms parapsykologiska sällskap om två egna upplevelser av prekognition, förutvetande, och som hon för egen del inte kunde ifrågasätta. Följande nämns om tiden i The Mahatma Letters to A. P. Sinnett. En av svårigheterna att formulera esoterisk filosofi för oss i västvärlden var att vi inte kunde förstå tiden annat än som linjär.

7Fd generalsekr. i Teosofiska Samfundet och präst i dåvarande Liberala Katolska Kyrkan. Medlem i TS sedan 1965. Associerad till United Lodge of Theosophists sedan 2005. Revisor i Krishnamurti Center. (Ingenjör Tekniska Gymnasiet i Gbg -66. Jur kand. -92. Fd biografmaskinist och sedan -79 busschaufför.)

8Ständigt drabbas vi av rapporter om våld, våldtäkter och pedofili. Men anmärkningsvärt ALDRIG I MASSMEDIA om människans fulla möjligheter att komma till en genuin självkontroll över sina drifter, av alla de slag. Hänvisning till fotnot 4 för esoteriskt ingående och omfattande uppgifter om människans konstitution, med en latent högre medvetenhet, varifrån hon själv kan objektivera sina lägre aspekter och därav komma till att fullt styra över dem, utan några tvång eller undertryckanden.

9Avser Jan Bärmark i Göteborg.
Men se också kolumn i Dagens Nyheter av Eva Moberg: Övertron på vetenskapen.

*

     Fall 54

     Första gången en viss ung man var på en teosofisk sammankomst utanför Göteborg var i Uddevalla 1965 och då svarade samfundets indiske president på frågor och den unge mannen förvånades av att nog själv kunna översätta lite bättre, än vad som då gjordes av en för honom okänd men ledande person från Stockholm. Omkring 35 år senare kom den senare fram till honom när de skulle hem efter några dagar i Småland med en indisk fysikprofessor och sade, ”Jag måste bara säga dig att du översätter alldeles perfekt. I alla avseenden.” Ingen annan har någonsin sagt honom som så, trots hans många tolkningar dessemellan.

     Fall 53

     Hösten 2010. Kollegan Y flög till Kambodja och hade en ung man bredvid sig i planet till Kiev, han fick låna hennes DN och när han läst färdigt talad de med varandra om sina familjer och han sa att han hade haft en morfar som varit med i Teosofiska Samfundet.
— Jag har en kollega som är intresserat av sånt och han heter Gunnar.
— Heter han Gunnar Larson?

     Den unge mannen är dotterson till mannen i det närmast ovanstånde fallet.

     Fall 52

     9 juli 2011. När jag (som är busschaufför) öppet utmanat Sveriges ende astronaut i vissa rymdfrågor, och detta i objektiva ärenden på liv eller död för oräkneliga människor i varande och vardande, släppte jag efter några timmar av mina passagerare vid ändhållplatsen Södersjukhuset i Stockholm kl 17.25. Men en något äldre och okänd dam kom istället fram och skänkte mig en CD-skiva.
— Det är Mozart och väldigt fint och den skall du ha. Men vad var det för musik du nyss hade på, var det också från en CD?
— Nej, det var från radions P2 och jag hörde inte vad det hette.
— Du kommer från Göteborg!
— Ja.
— Ja, det gör jag med. Men jag flyttade hit 1943.

     Då tänkte jag säga att det var ett år innan jag föddes, men apropå musik så sa jag istället,
— Min mamma var musikdirektör och sånglärare i Göteborg.
— Var då?
— På Sannask…
— På Sannaskolan! Det var ju där jag gick! Vad hette hon?
— Annagreta La…
— Annagreta Larson! Hon var ju min fröken!

     Hon sade sin mammas namn och sitt eget och ”det var ju synd det som hände med din mamma och hennes syster”. De två påkördes dödligt vid övergångsstället mot Liseberg i november 1963. Genast var det klart för mig att våra mödrar var goda vänner med varandra och att hennes pappa spelat på flygeln i mitt hem när min far 1958 fyllde 75 år. Vilket jag har smalfilm på.

     Hon spelar själv piano på http://www.youtube.com/watch?v=7z7n2AKGUrc och ett program om henne ”Mozart och mums mums” visades på TV på skärtorsdagen med några sekunder från nämnda smalfilm.

     Sedan 1979 har jag kört buss hela tiden, varav nästan 20 år på heltid. Gåvor av passagerare har jag tidigare erhållit bara som ett stort foto av mig själv en gång i Skåne och därpå högst tre chokladkakor.

     Fall 51

     Juni 2011: Med minsta hyckleri i bakgrunden vore alla föregående höga och fina ord som värdelösa. Eller värre än så. Därför måste nu exemplen på märkliga sammanträffanden fortsätta med följande.

     De mest angenäma behagligheterna äro de, som allra lättast kan förföra och en sinnesnärvaro av en formlös och tidlös harmoni, den må vara rofylld, men ju mer rofylld, desto mera farofylld, såsom för yttre uppmärksamheter, nödvändiga till undvikande av olyckor. Häromdan kördes en buss tanklöst i fel fil och efter backning och för kraftig sväng åt vänster skadades bussen baktill med stora kostnader. Liknande hade också för några år sedan hänt mig en annan gång och då hade bussen bytts ut mot en annan på viss plats. Nu var det samma kollega som kom med ersättningsbuss och detta på bara andra sidan kvarteret. En kollega som sällan setts under alla de 5 åren, en bland minst 70, och med kanske 20 lämpliga platser för bussbyten blir det 1/70 x 1/20 = 1/1400. En chans på 1.400.

     50

     Maj 2011. Glömde plånboken hemma, vände om för att hämta, men ångrade mig snabbt, för jag kunde säkert få låna en tjuga av en kollega, frågade sedan alla tre som då fanns i ett personalrum, men ingen ställde upp, jag bestämde då att bara fråga någon bekant kollega, men för första gången medvetetockså att ”överlåta detta åt Försynen”, såg efter tre minuter en kollega som höll på med sin plånbok i händerna, tappade en krona, tog upp den, varvid jag sade ”Du tappar dina pengar och jag har glömt mina hemma” varvid han sade att ”då kan du ta denna” och undrade hur mycket jag behövde och jag fick vad som behövdes utan att alltså ens behöva fråga någon om några pengar. — Kan inte komma ihåg att någonsin förr ha sett någon tappa pengar.

     49

     Hösten 2006? Efter misslyckande med fil kand -74, för utebliven slutuppsats i kulturgeografi, men därefter en Jur kand -92, efter ett allmänrättsligt examensarbete som med högsta betyg och livliga referenser till ockulta källskrifter delvis ifrågasatte den skandinaviska rättsrealismen, fick jag en kväll författaren, poeten och filosofen Lars Gustafsson som passagerare på 47:ans buss från Waldemarsudde. Efter ett par månader framförde han i ett radiosamtal att begreppet professor i sig inte säger något om vad den människan vet eller kan. ”Även en bussförare kan vara professor.”

     48

     2005? Bussföraren X avlöstes en gång av kollegan Y som lyfte höger hand med utsträckta fingrar för hälsning, ”hand five”, vilket X inte kopplade, utan tog mot handleden på Y, och ständigt retade detta sedan X litegrann. Efter ett par år börjar han arbetsdagen för första gången med besök på McDonalds och genast därpå hör han Y hälsa på honom från höger på trottoaren, ger henne ett öga, lyfter handen i hälsning, Y hade också lyft sin hand och när han ser mot vänster för att gå över gatan slår deras händer mot varandra. Genast hade en absolut korrigering av den första hand-missen uppkommit för X och som han bara därför kunde lägga bakom sig för alltid. Och bara de två gångerna har deras händer kommit ihop med varandra, trots många gångers samvaro.

     47

     Fem gånger har X mött Y som den första kollega på dagen, i eller i anslutning till trafik. Med försiktigtvis 20 möjliga kollegor per gång kan dessa 5 ggr tänkas vara med en chans av 1 på 3.200.000, dividerat med antal möjliga dagar, 5 x 200, vilket ger 1 på 3.200. Senaste gången med följande:

     1) Trafikledningen tillfrågar X om att arbeta övertid nästa dag vilket han icke meddelat sig intresserad av. Tidigare max 4 sådana på 5 år och med 200 arbetsdagar per år blir det 1 av 250.

     2) Fridagen var den enda i veckan, en av 10 möjliga, och varje vecka skall ha minst en fridag.

     3) Dagen efter den fridagen skulle vara med utbildning i lagar och regler, således en bussfri dag, sade X, vilket medgavs. Liknande utbildning en dag om året, 1 av 200.

     4) Bussen nästa morgon kl 7.45 gick inte att öppna, men att komma in i med armkraft, men inte att starta, och inte att så lätt komma ut ur igen, reparatör kom i skåpbil och anslöt externt batteri. Kanske en gång per år kan utlämnad buss inte användas men ersätts då normalt snabbt med annan buss. Aldrig förr under 30 år med sådan fördröjning som nu. Försiktig riskuppskattning: 1 på 1000.

     5) Med 7,5 minuters försening möttes efter en kort stund kollegan Y som den allra första ute i trafiken. Med 40 kollegor, 1 på 40. (10 sekunder tidigare hade Y varit osedd av X och försvunnen nerför Folkungagatan.)

     6) Enligt sitt schema på väggen skulle Y ha börjat ett par timmar senare. Sådan ändring gissas till 1 dag av 10.

     7) Av 12 busslinjer dagtid, blott 4 nu med delvis samma sträcka och med körriktningarna emot varandra blir det 4 av 24, 1 av 6.

     Dessa uppskattningar torde vara försiktiga och tillsammans blir det 1/250 x 1/10 x 1/200 x 1/1000 x 1/40 x 1/10 x 1/6. Med andra ord en chans på 1.200 miljarder.

     46

     Hösten 2008? Ovanstående Y har en dotter med ett så ovanligt förnamn att det aldrig annars stötts på. Aldrig har heller någon namnskylt setts på någon barnvagn, utom en gång, då en sådan skulle på bussen vid Karlaplan, och då med samma förnamn på en utomordentligt gjord skylt. Dessutom, när detta SMS-ades till Y, då mottog hon det i en hiss, tillsammans med den dottern, som sedan flera år bodde på annat håll.

     45

     Januari 2009. X förlorade sin plånbok med körkort samt särskilt datakort för biljettkontroll. Förlustanmälan med innehållsförteckning på internet till polisen. Efter några dagar kom en utskrift därav från Rikspolisen per post, och det togs genast i bröstfickan, bara för att kunna visa det för arbetsgivaren, för det saknade kontrollkortets skull. Men under bilkörningen till arbetet uppkom den tanken, att det skulle passa bra om polisen begärde att få se körkortet, när både det nya polisbrevet och pass fanns i fickorna, men att något sådant säkert inte skulle ske. (Tidigare bara fyra gånger under 48 år).

     Under hemkörningen på natten syntes på Ringvägen plötsligt blinkande blåljus i backspegeln. Då det kunde vara en ambulans kördes över i höger bussfil för att ge plats för omkörning. Men blåljuset följde med därbakom, därför stopp och efter en stund kom en polisman fram och bad att få se på körkortet.

     — Det har jag inte...

     — Va? Har du inget körkort?

     — Jo, men det har förkommit, här är ett brev jag just fått från Rikspolisen med förlustanmälan om det och här är mitt pass som legitimation.

     Polisen gick då in i polisvagnen och efter ett par minuter kom han ut igen.

     — Ja, här har du dina saker igen.

     — Tack. Men vad är det som har hänt?

     Polismannen nickade mot registreringsnumret och sade ”Vi tog fel bil”.

     Med egen fordonskörning under 35-tal år, tidigare stoppad av uppkörande polis blott en gång (fortkörning).

     44

     December 2008. Den 10 dec. stod det i Svenska Dagbladet att prins Carl Filip fått ärva några miljoner av en f. d. skeppskamrat på motortorpedbåten T46. En klasskamrat från realskolan i Göteborg (1958-62) ringdes upp, numera en pensionerad marinofficer och som X under 40 år varit i kontakt med bara några få gånger på telefon och detta bara under det senaste året.

     — Det står nu i tidningen att prins Carl Filip... och jag tycker det är lite kul, för jag var radiotelegrafist på T44 och T45.

     — Nu blir jag mörkrädd – var står det?– för det var jag som var handläggare av det ärendet för hovet och marinen!

     Strax därpå ringdes busskollegan Y upp.

     — Vill du höra en senaste liten spökhistoria?

     Efter en kort tystnad: ”Bara jag inte blir mörkrädd!”

     43

     December 2008. Samma busskollega Y hade fått låna en USB-tillsats för TV på sin dator. Nästa dag upptäcktes att hon inte hade fått fjärrkontrollen. Den stoppades då avsiktligt i vänster byxficka, för det uppkom omedelbart (!) den tanken, att om vi skulle mötas i trafiken, och hon på så sätt skulle kunna få den, om vi bara öppnade fönstren, så skulle det då genast vetas var den fanns.

     Jag (X) blev så gott som genast uppringd av trafikledningen om att börja 2 timmar tidigare.

     Vid körning från Tomteboda nerför Dalagatan med 47:an blev det plötsligt klart hur löjliga alla sådana funderingar var om att möta en viss kollega för att ge denne något genom fönstret, då det ju var obekant vilken busslinje hon hade (bland 13 möjliga) och det ändå med samma linje skulle vara osannolikt att kunna mötas på ett sådant sätt. Men som ett slags omedelbart inre gensvar på alla lösa och löjliga tankar (och på grund av en speciell tidigare händelse) uppkom en klar och bestämd tanke: HON SKALL HA DEN HÄR SAKEN GENOM DETTA FÖNSTRET. Utan att vare sig tro eller inte tro på det. Men med kontroll att fönstret gick att öppna utan besvär.

     Därmed upphörde alla vidare tankar på detta. Bussen kördes ner till Waldermarsudde och vände tillbaka.

     Vid återkomst till Nybroplan sitter hon där vid ratten, i en mötande 47:a, som står alldeles still, och med Nybroplan som så gott som enda möjliga plats i hela Stockholm för bussförarrutor mot varandra.

     42

     Juli 2008. Samma kollega hade gett intrycket att bo i Skarpnäck, bostadsförmedlingen hade meddelat mig visning av lägenhet där och hon på semester meddelades om detta med SMS. Efter ett par, tre dagar undersöktes adresserna på internet-karta på arbetet och just på minuten när detta hade gjorts kom hennes SMS-svar.

     41

     Mars 2008. Samma kollega kom in och fann mig i ett personalrum (något som sker mycket sällan), sade ”Hej Gunnar, hur är det?”

     — Tack bra. Höll jag på att säga.

     — Va, vad är det som har hänt?

     Just på sekunden hade jag avslutat ett telefonsamtal med en hyresgäst som jag varit tvungen att säga upp, av skäl som gjort mig mycket ledsen, och när jag bara berättat om detta för henne var genast den ledsnaden som fullkomligt bortblåst.

     40

     November 2008. Efter sju veckors ledighet var det samma kollega Y som jag först mötte innanför arbetsdörren. Nästa dag först ett besök på McDonalds, Slussen. Så fort återkommen ut på trottoaren hördes hälsning från samma kollega, precis kommande dit upp. (Mera härom i fall 47.)

     39

     September 2007. Måste en dag springa till tunnelbanan i Farsta för att hinna till jobbet. När det var lika ont om tid nästa dag blev jag arg på mig själv för det och beslöt att istället ta bilen, vilket hela arbetsdagen retade mig. För att sedan hämta bilen vid bussdepån för att komma hem gick jag på 2:ans buss vid Slussen och fann då en kvarglömd damväska på ett säte. Gick genast till föraren och lämnade hittegodset, men tyckte man skulle genast titta efter ägarens namn och telefonnummer i väskan och den visade sig då innehålla en portmonnä med mycket pengar samt flera plastkort, varav ett med ägarens namn. Genom nummerupplysningen förmedlades samtal till ägarinnan, som blev överraskad av att ha glömt sin väska i bussen och sade sig vänta på en 3:a vid Slussen för att åka till Skanstull. Detta passade perfekt då jag skulle köra med min bil till Farsta och just innan jag kom fram till Skanstull såg jag hur damen där framme passerade över Ringvägen och precis när jag svängde vänster och kom till Åhlens kom också hon dit och fick sin väska genom bilfönstret.

     — Hade jag förlorat den väskan hade det varit en katastrof!

     38

     November 2008. Det uppkom plötsligt en stark tanke för första gången om att det skulle vara intressant att en gång få höra en radioinspelning av Vidkun Quisling, talande till norska folket under kriget. Bara en eller två dagar senare hände just detta, helt plötsligt (om än bara under några sekunder). — Tidigare detsamma beträffande dels en viss unik politiker i Göteborg, aktiv i början av 50-talet, och dels rörande MRA (Moralisk upprustning, sedan länge som bortglömt). Sällan påträffade bekanta kunde slumpmässigt komma att tala om något mycket speciellt och som man strax innan tänkt på själv.

     Vidare meddelades en gång i lokala TV-nyheter om preskriptioner av ekonomiska brott på grund av skånepolisens rena dröjsmål i sina utredningar och detta hördes och sågs genast efter hemkomst från besök hos chefsåklagaren i Lund, vilket skett på grund av missnöje med bedrägeriroteln där, för dess hantering av en anmälan av mig med bevismaterial och allt, och då svaret bara hade lämnats att det hela skulle skötas. Men vilket jag då genast hade misstrott!

     37

     Juli 2004. När Orusttrafiken hade vunnit upphandling för Kungälv frågade jag om heltidsanställning i Uddevalla, där jag arbetade på deltid, och blev först positivt bemött men fick sedan veta att högste chefens son hade sagt att det känts otryggt att åka med mig i en skolbuss. Så jag sökte och fick arbete hos Busslink i Stockholm istället. Utbildningen där under ett par veckor avslutades med att dess utbildningschef åkte runt med mig under någon timma och sade slutligen att ”det känns ovanligt tryggt att åka med dig”. Ett par veckor senare körde jag bil mot Göteborg och blev uppringd av den personalman på Orusttrafiken som sagt mig köra otryggt. Han ringde bara för att höra om jag kunde köra en buss nästa kväll på Orust – trots att min anställning hos dem hade upphört – och på grund av mitt 60-årsfirande nästa kväll måste jag avstå från detta, men kunde då istället dela med mig om detta med otryggt och tryggt. (Vem kan nu med vett och vilja rimligen hävda BARA RENA SLUMPEN?)

     36

     Vintern 1994. Hade tidigare fått bussutbildning i Malmö där en annan deltog som senare blev personalchef i Bromma och efter en tids heltidsarbete där blev jag utskälld av honom för en sönderkörd ruta. Gick under ledsnad hemåt varvid en taxi plötsligt stannade och frågade om jag skulle hem. Det var en busskollega som erbjöd gratis hemkörning. Han fick höra vad som hänt och gav en högsta hjälp med hur detta snart skulle glömmas.

     Något liknande har hänt en annan gång. Det skulle vara några dagars samvaro i Krishnamurti Center, 80 km norr om Stockholm, med avresa dit visst klockslag i personbilar från Mörby centrum. Sprang för detta ut hemifrån mot spårvagnen, men starkt försenad, varvid en främmande man genast kom upp med sin bil och erbjöd skjuts till Alvik och annars skulle det hela ha missats, för några mobiltelefoner hade vi inte.

     35

     Maj 1994. Intresserad av bostadsrätt till salu, invid den jag hyrde i andra hand. Men osäkerhet rådde på grund av begärt pris något för högt samt egen osåld sådan i Lund. Träffade i mataffären en dam som var med i det säljande dödsboet, hon frågade om mitt pågående försök att sälja i Lund och sade att skulle jag inte köpa, så skulle de anlita mäklare. Bara därför kunde jag erbjuda ett lägre belopp, så att det gick att köpa, och detta utan trolig förlust för säljaren. Aldrig annars under de sju åren möttes vi två i affären, den allra närmaste.

     34

     1999. Sedan jag blivit ordf. i den bostadsrättsföreningens styrelse upptäckte jag att en ledamot genom föreningen bedrivit försäkringsbedgrägeri till egen vinning och måste i detta lämna styrelsen. Efter ett par månader kom ett brev från Försäkringskassan. Antog genast att det var till mig, då för övrigt så skett ganska nyligen, och öppnade det. Men det var till den andre, en trappa upp, och uppvisade dennes särskilda behov av pengar. — Aldrig annars under de sju åren post till annan adressat genom den dörren.

     33

     22 dec. 2007 Efter 55 år togs kontakt per telefon med en Margareta, en gång klasskamrat i småskolan och min första förälskelse. Hon berättade att hon för tio år sedan blivit överraskad av att en väninna hade fått samma telefonnummer som jag hade haft i mitt föräldrahem, 291101.

     32

     Hösten 1967 läste jag följande om Kennedy och Lincoln i en tidning. 40 år senare kom jag en kväll att tänka på det och utan att nämna det för någon saknade jag det för just denna förteckning av synkroniciteter. Efter några dagar kom det utan vidare med posten från en god vän.

     Den otroliga berättelsen om två presidenter.

     Båda de två USA-presidenterna Abraham Lincoln och John Kennedy stred för mänskliga rättigheter. Lincoln valdes till president år 1860, Kennedy 1960. Båda blev mördade på en fredag och båda hade sina fruar med sig. Båda sköts i huvudet bakifrån. Deras efterföljande hette båda Johnson och var demokrater från södern. Båda var senatorer. Andrew Johnson föddes 1806. Lyndon Johnson 1906. De två presidentmördarna John Wilkes Booth föddes 1839 och Lee Harwey Oswald 1939. Booth och Oswald blev båda lönnmördade på sina vägar mot rätten. Både Booth och Oswald var från södern och företrädde ökända ideologier. Båda presidenterna förlorade ett barn under sina tider i Vita Huset. Lincolns sekreterare hette Kennedy och varnade honom för att åka till teatern. Kennedys sekreterare hette Lincoln och varnade honom för att åka till Dallas. John Wilkes Booth sköt Lincoln på en teater och flydde till ett varuhus. Lee Harvey Oswald sköt Kennedy från ett varuhus och flydde till en teater. Namnen Kennedy och Lincoln består båda av 7 bokstäver. Namnen Andrew Johnson och Lyndon Johnson består båda av 13 bokstäver. Namnen John Wilkes Booth och Lee Harwey Oswald består båda av 15 bokstäver. Dessutom satt Kennedy i en bil av märket Lincoln när han sköts i Dallas.

     31

     Dec 1963. På en spritualistisk julfest fanns fem tombolastånd med 100 lotter i varje och med sammanlagt 100 vinster. Köpte sammanlagt 20 lotter, några stycken i varje stånd, vilket gav 9 vinster, bl a stjärnvinsten.

     30

     Mars 1965. Pappa var swedenborgare och berättade ibland om Swedenborgs humor och att denne en gång hade tillfrågats om huruvida det fanns städer i himmelen.

     — Ja, då. Det är där precis så som här. De goda människorna kommer till sådana städer som Vänersborg eller Göteborg och de andra till sådana som Borås.

     Några år senare var jag på en spiritualistisk privatseans. Samma dag hade jag haft prov i tyska med två affärsbrev, båda från Göteborgs Kemisk-Tekniska Fabrik, en mindre firma där pappa hade varit fabrikör, bara det i sig en synkronicitet, och när mediet frågade om jag ville få reda på något ifrån min avlidne far tänkte jag på detta sammanträffande och undrade om han kunde känna till vad som hände i mitt liv. Mediet beskrev då hur jag hade strukit ett par byxor på ett speciellt sätt, just så som hade skett kvällen innan. Jag nämnde då att pappa varit swedenborgare, varvid hon genast sade:

     — Oh, vet du vem som mötte din pappa på den andra sidan?

     — Det var väl mamma?

     — Nej, det var Swedenborg! Han visade sig här som en stor ljusgestalt!

     Och vi befann oss då i Borås. Så att säga alla fyra.

     29

     Sept 2003. Hade fem år tidigare köpt ett dyrbart armbandsur. Ett halvår efter inköpet glömdes det vid kojplatsen på Silja Line från Åbo, men det ficks tillbaka nästa dag, i en plastpåse med med upphittarens signatur på en etikett och bara för att kunna ge hittelön sparades etiketten. Men det blev inte av, lappen hittades igen efter fem år i Bohuslän och med ledsnad för att inte ha fullgjort min avsikt om hittelön ansågs det nu vara för sent och lappen lades bort.

     På natten skull buss köras från Uddevalla och i brådska stoppades uret i rockfickan. På plats i bussen skulle tiden kontrolleras men klockan var borta. Reste senare hem, letade på marken, åter till Uddevalla, letade vid grinden, allt utan resultat. 

     När det rena slarvet med hittelön hade klarnat ordentligt förlorades klockan.

     28

     Aug 1996 / Juli 2004. Backade buss av misstag i Hässelby, en trafikdelare med belysning gick sönder, ringde Gatukontoret, beredd att ersätta för skadan. Efter många månader hörde de av sig och tillsändes över 9 tkr. Efter några år detsamma med skada av lyktstolpe i Kungälv. Men det hade kostat så mycket förra gången, så tystnad fick råda. Strax därpå oförklarad förlust av dyra glasögon i Bohuslän och biljettkassa i Stockholm, tillsammans ungefär 7 tkr.

     Långt tidigare sålde jag min första bil som drog jättemycket olja, köpare frågade om rost, jag svarade att en bilmekaniker sagt att det inte var så farligt med rosten, men medvetet sade jag inte att det var rätt länge sedan, fick 1.500 kr för bilen, och när de nästa kväll ville få köpet att återgå var pengarna slut och jag hänvisade till att bilen sålts i befintligt skick. Flera år senare blev jag vänligt bemött av en kvinna med bil till salu, köpte den, när det blev dagsljus syntes gatan genom hål i golvet och när snön var borta syntes så mycket rost att strålkastare inte kunde sitta fast. Den bilen hade kostat 1.500 kronor.

     27

     29 juli 2004. Bodde tillfälligt i en liten andrahandsbostad i Danderyd. Under vissa rådande omständigheter tänktes att kanske behöva få tillbringa egen 60-årsdag där, i all ensamhet. Nästa dag togs fram en oöppnad förpackning med ett par strumpor, inköpta åtskilliga år tidigare hos Timarco i Vällingby (numera på Karlavägen). När förslutningen öppnades kändes det att det fanns något slags papper i den ena strumpan. En födelsedagstanke kom: Tänk om det är pengar! Och DET VAR TVÅ STYCKEN HOPVIKTA HUNDRALAPPAR. (Men 60-årsdagen blev inte i ensamhet och Timarco-expediter kunde inte förklara detta.)

     26

     C:a 1987. Som ledamot i styrelsen för Teosofiska Samfundet i Sverige kom jag en gång i ovanligt god tid till dess sammanträde kl 14, råkade då före sammanträdet ta upp min räknedosa med klocka och larmsignal ur fickan, satte alarmtiden på 16.00, då det kunde bli lämpligt med en kaffepaus då, och placerade dosan mitt på sammanträdesbordet. Senare hade gen.-sekr. mycket att säga i ett visst ärende, mot slutet tittade vi hela tiden på varandra, då hon insåg jag hade en del att komma med, och så sade hon ”OK, nu är det din tur, Gunnar!” Just precis exakt efter ”Gunnar” började alarmet att pipa.

     25

     C:a 1988. Hade prenumererat på tidskriften Sökaren sedan mitten av 60-talet. Bodde nu sedan några år i Lund och när Sökaren kom en gång var särskilt redaktörens egen spalt glädjande, så för första gången ringdes denne upp för sådant och tackades. Tidskriften trycktes då sedan en tid just i Lund, med tryckeri bara några hundra meter bort och just då behövde redaktören en särskild upplysning från tryckeriet om något, vilket ju var lätt att bistå med.

     24

     Våren 1977. Skulle till Kalifornien för att under tre veckor lyssna till Krishnamurti i Ojai. Köpte flygbiljett Kastrup - Los Angeles ToR, den billigaste, utan bytesmöjligheter. Övernattade hos vänner nära Köpenhamn och satt nästa dag och pratade med dem. Trots trevnad och gott om tid kändes att bussen borde tas till Kastrup. Ville där först besöka både bank och post, men vart och ett låg långt bort, och åt motsatta håll, så därför valdes incheckningsdisken, rakt fram. Expeditkvinnan bad om passet, bläddrade i det och frågade efter visum. Genast upptäckte jag, att jag hade glömt bort att söka visum! Klart förbud att låta flyga utan det. Hon tittade på väggklockan, sade det kanske kunde hinnas få visum på amerikanska konsulatet vid Dag Hammarskjölds allé, men hon blev strax osäker på den möjligheten. Bagaget lämnades genast och det sprangs ut till en taxi. Föraren pekade på en annan bredvid och den föraren fattade genast situationen. Han hade bott i Israel, sade sig känna kvinnan på ambassaden som man skulle vända sig till och att hon kom från Sverige. Han följde med in och förklarade det hela för henne. Hon frågade om det skulle flygas med planet kl. 15.30. — Nej, 14.50!

     — Ja, då har du bråttom! Har du något passfoto?

     Plånboken öppnades, och där fanns ett passfoto, också det bortglömt. Hon sade att vänta. Efter några minuter kom visum i passet. På livstid.

     Körning tillbaka, föraren hoppades de inte skulle ha ”höjt bron”, för då skulle vi inte hinna, men inga hinder uppstod. Sprang in i terminalen, damen vid disken ropade genast ”Gate nommer sytten!” och sträckte sig mot en telefonlur på väggen. Rusade i korridorerna och vid sista dörren stod några flygvärdinnor och väntade.

     — Are you coming from the embassy?”

     — Yes!,

     — Ok, let´s go!

     En Jumbo Jet hade väntat.

     Några veckor innan dess hade Götabanken sänt förslag på byte av aktier och under ett par veckor hade svaret glömts bort att posta. När bytena var gjorda hade kurserna ändrats. Det sålda hade stigit, det köpta sjunkit och så när som på någon femtiolapp motsvarade skillnaden flygbiljettens kostnad.

     23

     Dec. -03. En kväll särskilt nedslagen över fortsatt busskörande med Jur kand-examen. En kvinnlig passagerare kom då plötsligt fram (vid hållplatsen Ellen Key-skolan i Bromsten):

     — Jag skall gå av här, men jag vill bara säga att ni kör så behagligt. Det är första gången jag åker buss utan att få ont i magen.

     Aldrig tidigare under 24 års busskörning några liknande ord.

     Men precis detsamma alldeles nyss, juni 2011. Hade tagit fel på timma, måste ta taxi till Slussen, trafikledningen sade att reservförare var på väg men att bussen nog skulle stå kvar, det gjorde den inte, taxiföraren kom springande med min kvarglömda plånbok och strax gick jag ner till en väggtelefon och ringde taxiföraren för hittelön åt honom, och därpå ringdes jag av trafikledningen igen, för min buss var redan tillbaka från Södersjukhuset och 4 minuter försenad kom jag iväg med den. Efter 45 minuter, fyllda av självbesvikelser (bland annat för att vara ännu sämre än den skotte som i alla fall hade varit sparsam med tandkrämen, när han kom för sent bara för att det på morgonen kommit ut för mycket och tagit så lång tid att få det tillbaka in i tuben) men då kom en dam fram och sade, stadigt, lugn och långsamt, att ”Du kör så fint, det är så behagligt. Jag har tittat på dig. Och du talar så vänligt till människorna.” Och just dagen innan självbesviken för att så lätt verka förargad när kunder slarvar och fuskförsöker med färdbevisen.

     Liknande den 18 okt. -04. En busskollega som hade varit instruktör under sommarens företagsutbildning överraskade efter några månader med att han skulle närvara under en körning för att se hur det hela fungerade för mig som nyanställd och han satte sig längre bak i bussen på linje 59, Sergels torg — Ljusterögatan.

     Vid ändhållplatsen kom plötsligt en glad och lite äldre dam genast fram.

     — Nu är du väl lycklig för att ha kunnat köra så bra, det är väl trevligt! Dom har ju grävt upp hela stan, och så gick det ändå så fint att åka, det var mycket behagligt!

     Under 25 års regelbunden busskörning hade högst 3 uttalade beröm kommit från passagerare. Och nu just när första gången en personlig kontroll pågick av ens yrkesutövning.

     22

     1997 Väntade en eftermiddag på att en buss som skulle tagas över skulle komma till Brommaplan. En kollega kommer, liksom för en annan buss. När en buss äntligen kommer gick vi båda på, för att ta över. Men föraren som hade kommit skulle inte sluta! Trafikledningen kontaktades på radio och det meddelades att den buss som vi båda blivit kommenderade till var tagen ur trafik. Sannolikheten för dubbelkommendering är mycket liten, likaså att den buss man skall ha är ur trafik. Ingen av dessa två händelser hade varits med om tidigare, under 20 år, och nu båda två på samma gång. (Den ena osannolikheten multiplicerad med den andra går mot noll.)

     21

     Vintern 1972. På väg till en festmiddag för en radioamatörkollegas doktorsexamen insågs att det hade glömts meddela att vara vegetarian. För att inte besvära beslöts att äta vad som bjöds. När servitrisen sträckte fram serveringsfatet hade biffarna just tagit slut på fatet. Hon beklagade det, serverade allt övrigt och sade hon skulle hämta biff och komma tillbaka, vilket nickande bejakades. Men hon kom aldrig!

     20

     20 nov 04 Goda vänner bjöd till konsert i Berwaldhallen. Under 10 år i Stockholm hade jag inte varit där förut. Ringde arbetet för att om möjligt kunna få komma dit senare än 17.49. Enligt Berwaldhallen skulle konserten sluta 17.20, vilket vore på gränsen. Under pausen ringdes det om att ledighet ej kunnat beviljas. Tänkte att en rad taxibilar säkert skulle komma att stå utanför. När konserten slutade var kl 17.35. Rusade ut och där fanns bara två taxibilar, båda förbeställda. Ringde taxi och efter ett par minuter kom en annan. Men kände att kanske sakna pengar, tog upp det mesta som fanns i handen och just när taxin kom fram, precis för att hinna till arbetet, såg jag på taxametern, varvid den slog över till exakt det belopp som fanns i handen.

     Senare på kvällen kom en dam fram och tackade för en god avslutning på dagen med den klassiska musiken från radion vid förarplatsen på bussen.

     — För jag har idag varit i Berwaldhallen, sade hon. Som ingen annan, någonsin förut.

     — Det har ju jag också!

     19

     22 nov 04 Bilbatteriet skulle bytas, skulle kolla på närmaste OKQ8, och körde in där i en parkeringsficka. Passande batteri saknades och vid utkörning krävdes bogserhjälp på grund av sommardäck i halkan. En lina sattes fast i dragkroken, det kom en bil som bads om hjälp, bilen kom ut, bogserlinan lade tillbaka i bakluckan, men utan att den lossades från dragkroken.

     Nästa dag köptes batteri i OKQ8 vid Globen. På trafikleden mot Farsta stod sedan plötsligt en bil stilla med varningsljus. Jag stannade framför, gick ur och frågade kvinnan i bilen om det behövdes bogsering.

     — Ja, jag har ringt för bärgning, men de behöver 40 minuter för att komma.

     — Avbeställ det, jag bogserar. Var bor du?

     — I Västerhaninge.

     — Jag bor i Farsta, men det ordnar sig. Avbeställ nu, så kopplar jag linan.

     När det var klart sade hon, att hon önskade komma till OK i Farsta, för där skulle hon hämtas av sin man, som hon just hade talat med. När vi kom dit backade just en bil ut alldeles framför oss, just från den plats jag själv hade haft.

     — Precis där stod jag igår och bogserlinan fick då sitta kvar på dragkroken!

     18

     December 1982. En ung kvinna hade varit sekreterare för Teosofiska Samfundets president då de besökte Sverige på 70-talet. Efter några år körde hon plötsligt fram på moped till mig på en gata i Madras och bjöd mig därvid hem till sig på en fest i hennes bostad, strax söder om Adyar. Där fanns bland andra en kvinna från England. När jag nämnde jag var svensk sade hon att hon hade arbetat i Borås. Jag sade då att jag var göteborgare. Hon hade bott där också, på Redbergsplatsen, några hundra meter från min dåvarande bostad på Ånäsvägen.

     17

     05-01-20 En utåtgående dörr skulle öppnas inifrån och med grejor i händerna var det tur att någon just öppnade dörren utifrån, på den rätta tiondelen av en sekund. Efter några timmar hände det igen. Samma person (en viss kollega, bland kanske ett 30-tal), med blott en skillnad på en halv sekund. (Men då fanns det heller inga grejor i händerna.)

     Vid sådana tider på dygnet passerades dörren kanske 1 gång var 5:e minut. Sannolikheten för två ggr samtidigt (1/2 sekund) blir då 1/600. 2 x 2 ggr samtidigt 1/360.000. Om 2 av 30 möjliga: 1/10.800.000?

     16

     December 1996. Under ett veckoslut vid en nyanskaffad fritidsbostad saknade jag bil och fick ta en buss in till Ljungskile. Strax kom även en äldre man på bussen, för mig okänd, men han såg på mig, där jag stod och talade med föraren, och hälsade genast glatt.
— Är du uppe redan? Ja, vacker dag idag. Men det var länge sedan jag såg dig, har du flyttat?
— Jag har inte bott här tidigare, bara just skaffat en stuga här. Bodde 10 år i Lund och nu bor jag i Stockholm.
— Bor du i Stockholm, var där?
— I Bromma.
— I Bromma, var där?
— I gamla Bromma.
— I gamla Bromma? Det är fint där, i Äppelviken. Där har jag arbetet i 8 år, på en skola. Jag fick gå av i Alvik, ta spårvagnen och gå av vid andra hållplatsen, Klövervägen.
— Va? Det är ju precis min hållplats också! Men förrresten, hur känner Du mig?
— Ja, du har väl varit på Ljungskile folkhögskola?
— Ja.
— Ja, där ser du, där är jag vaktmästare!

     Men jag undrade snart hur mannen kunde känna igen mig, då jag varit där bara en gång, på en kyrkovecka en sommar, tio år tidigare.

     —Jasså, var det en kyrkovecka, ja, då var det inte du!

     15

     1976 Skulle vigas till liberalkatolsk präst. En tid innan tänktes att kalken som måste komma att brukas regelbundet skulle vara låg och bred. Det hände sig sedan, att en annans kalk från Danmark fick övertagas. Med exakt sådan form.

     14

     2002. En kvinna i Finland flög till Paris och tog metro mot centrum. På andra sidan vagnkorridoren satt en gentleman och erbjöd henne hjälp med placering av resväskorna. Efter en stund frågande han varifrån hon kom.

     — Jag kommer från Finland.

     — Finland är ett underbart land för arkitekter, sade han, och att han hade sett en underbar finsk paviljong på Expo 2000 i Hannover. Då måste hon säga att det var hennes son som hade ritat den.

     13

     1994 Hade flera år varit ordf. och kassör i bostadsrättsförening i Lund, men hade flyttat till Stockholm. Skattemyndigheten hade enligt lag informerats om alla andrahandsuthyrningar, hyror för parkeringsgarage hade höjts till normal nivå och medlemmar hade sedan inför årsmöte informerats av ett par andra medlemmar om påstådda oegentligheter av mig, vilket gjorde mig ledsen över löjliga falskheter. Dagen efter ringde det på min dörr i Stockholm. En man med rit-kontor i huset ville tacka för bistånd mot Länsstyrelsen i körkortsärende och bjöd mig komma och välja mellan ett par tavlor. Jag kom och valde en. Då jag såg på baksidan visade den sig målad av en Rut Larson (med ett s!) och hade kommit från Galleri Greven, som då sedan några år innehades av en bekant till mig och som var det enda galleri i Stockholm jag hade besökt.

     12

     1989 En gång mycket upprörd av viss filosofisk diskussion om fosterdiagnostik i God morgon världen mellan två medicinetiker, utilitaristen Torbjörn Tännsjö och katoliken prof. Bischofsberger. (Se nr 11 nedan.)

     Det klarnade då, att teosofi och ockultism bara måste komma att refereras till i ett kommande examensarbete i allmän rättslära, så ingående, opartiskt och sakligt hållbart som möjligt och därför helst under en professor som kunde anses särskilt kritisk till sådant. Alexander Peczenik var professor i allmän rättslära och föreföll kunna vara lämplig. Han hade fått ett par öppna brev där jag gav uttryck för kritik mot bl. a. den skandinaviska amoraliska rättrealismen. Professorn hade därav blivit undrande om min bakgrund och frågade ”vilken världsbild” jag hade.

     — Du får inte ta upp det i uppsatsen, men kan berätta det för mig.

     Jag fann det inte riktigt passande just då, men sade jag skulle återkomma.

     Skrev strax därpå en kolumn för Sökaren om ”Metoder för att söka sanning” och postade manuskriptet med ett specialnummer av Tidlös Visdom (artiklar av N. Sri Ram) till Pezcenik, som uttryck för min livssyn.

     Nästa dags eftermiddag satt jag som bussförare och inväntade avgångstid vid Lunds lasarett och med en lärobok av Pezcenik närmast i väskan intill. Då såg jag plötsligt honom komma framifrån med sin fru längs trottoaren. När han gick där och uppenbart tänkte noga på något så blev jag helt förvissad om att han hade fått brevet, granskade frågorna öppet men kritiskt och jag blev genast som absolut säker på att det skulle bli helt riktigt att skriva uppsatsen för honom.

     Under 7 år i Lund hade jag aldrig tidigare sett honom utomhus. Och detta är det märkliga sammanträffande av alla och som i sig hade en riktigt meningsfull betydelse.

     11

     November 1996. Efter MC-olycka kom ibland droppar av hjärnvätska ur näsan och läkaren beslöt operera igen för tätning. Efter operation låg jag i ett 4-bäddsrum på Karolinska sjukhuset. Bredvid var en man med hjärntumör och som var professor vid Handelshögskolan.

     När det framkommit för mig att den mannen hette Gunnar Hedlund och vi var ensamna frågade jag honom om han hade skrivit en DN-debatt-artikel emot filosofidocenten ”Torbjörn… vad hette han nu..., Tänn…” (Han hade bland annat skrivit att skulle Tännsjös filosofi bli allmänt gällande skulle en äldre kvinna kunna vakna upp, se män med vita rockar omkring sig och undra huruvida de ville rädda hennes liv eller ta hand om hennes organ.)

     — Torbjörn Tännsjö, ja! Jo, det har jag.

     — Då har vi talat med varandra tidigare, för jag ringde dig då och tackade för det!

     10

     Sommaren 1996. Min närstående ville plötsligt se efter lediga hus på internet och hon hittade ett i närheten att bestämt vilja se på. Det visade sig ligga precis mitt emot ett annat, där den grabb bodde som hade kört bilen jag hade krockat med ett år tidigare. Gatan heter Törnrosvägen och de två kusiner som var kompanjoner med min pappa hette Törnros.

     9

     1994. En stund efter start med buss 118 från Vällingby kom en äldre man och klagade starkt på att hållplatserna inte ropades ut, varför jag genast började göra det. Plötsligt kom mannen sedan fram och sade förargat att han skulle gått av vid förra hållplatsen, och som jag hade ropat ut, men han hade fel uppfattning om hållplatsens namn, då det hade ändrats. Nästan enda gången någon klagade på bristande utrop och nästan enda gången något hållplatsnamn ändrats, båda under 15 års tid, och nu båda två på samma plats och tid. Osannolikheten är så stor att den bara inte går att räkna ut.

     8

     1995. Tunnelbanans station vid Alvik under ombyggnad, omläggning av busstrafik för ankommande passagerare, mycket folk med försenad avgång, varför jag startar och kör några meter fram, bara för att förkorta en kommande äldre mans gående mot bussen. Mannen skäller för att jag skulle ha tänkt köra ifrån honom, varför jag söker förklara det hela, men det verkar hopplöst. Efter bara ett par hållplatser kommer ett par ynglingar på och frågar genast varför det dröjer så olika länge innan bussen kommer, aldrig någon frågat sådant förut, men vilket ger mig anledning att mycket tydligt förklara det och med den klagande stående alldeles intill.

     7

     Juli 2004. Tog av misstag en kollegas biljettstämpel vid förarbyte och denne skulle möta nästa dag vid Slussen för att få den tillbaka. Hade då som ersättning lagt den i en plastpåse mellan askar med jordgubbar och hallon. Senare på kvällen råkade kollegan komma in i pausrummet, såg mig där, tackade glatt och frågade hur jag hade det. Sade att allt var bra, förutom att lägenhet med egen telefon saknades mig.

     — Du kan bo hos mig, jag skall just till Tunisien på fyra veckor om ett par dagar, och det går bra sedan också, för jag har tidigare haft en annan som hyrde mitt stora rum...

     Jag kom att bo där i mer än 3 år.

     6

     2000? En god vän hade lämnat ett större lager av självproducerade böcker för försäljning genom ett bokförlag. Redovisning saknades sedan flera år och förlaget kunde inte nås, ens per telefon. Jag kom av okänd anledning att känna mig säker på, att bara jag med några timmars tåg- och bussresa tar mig till det lilla samhället och går in där på posten, så skall jag få reda på var den ansvarige fanns. Efter flera månader blev det av att jag tog mig dit. På posten var emellertid ingen säker om detta. Men så kommer det plötsligt in en kvinna genom dörren och genast säger personalen, att hon vet precis allt om detta. Vilket stämde exakt! (Hon hade själv medverkat i samband med den saknades sorgliga omständigheter.)

     5

     1979. På en kyrkosommarvecka blev jag bekant med en attraktiv dam som vi nu kallar Berta Johansson och kom sedan att tillbringa ett veckoslut med henne i hennes hem i Stor-stockholm. Efter några år blev jag uppringd av en annan kvinnlig bekant i Storstockholm, den mig närmast stående i ett visst idéellt engagemang och som vi kallar Helfrid. Hon frågade leende om jag kände någon som hette Berta Johansson. Jo, det fick jag ju bekänna och fick då höra att Helfrid varit på Bertas damfrisering och då hade Berta berättat för andra där om mig och nämnt mitt namn. En handling inte utan dåligt samvete blev känd av en allra närmaste.

     4

     2000? När jag arbetade i en teosofisk bokhandel på Karlaplan kom det plötsligt in en kvinna. Hon hade lite bråttom, sade snabbt att hon hade sin son på en waldorfskola, som startats av antroposoferna, deras ledare Rudolf Steiner hade varit ansvarig som teosof innan han började med antroposofin, och nu ville hon veta vad det hela byggde på. Hon ville bara ha det mest grundläggande materialet, så jag föreslog den Den hemliga läran. Fick veta hon bodde i Bromma och erbjöd henne att köra henne hem, då jag själv bodde där, men att det skulle dröja en halvtimma innan bokhandeln kunde stängas. Det hade hon inte tid att vänta på och stack. Nästa tidiga morgon körde jag buss 117 från Spånga station mot Nockeby. När jag närmade mig hållplatsen Vadmalsvägen stod hon där och väntade på bussen! (Hade inte fått köra henne hem men snabbast möjligt nästa resa.)

     3

     Hösten 1971. Två killar skulle hyra var sitt rum av mig. En av dem hade jag inte träffat förrän vi var på en gemensam fest några dagar före hans inflyttning. Vi skulle lära känna varandra och satt på ett golv och drack öl tillsammans. Jag råkade säga att jag kunde var med på det mesta men inte homosexualitet. Den andre nickade bara förstående. Och aldrig förut hade jag yttrat mig så till någon. Men snart därpå fick jag veta av den andre rumshyraren (då denne samtalat med andra därom i kyrkan och de båda läste teologi) att denne den nye suttit inne för homosexuell pedofili.

     2

     1979, teosofisk sommarskola i Tyskland. Radha Burnier från Indien, Ricki van der Hecht från Belgien och jag satt och drack kaffe. Sedan 1975 hade jag varit på sammankomster med Radha Burnier flera gånger i Europa, Indien och USA och nu frågade hon

     — How old are you really, Gunnar?

     — Thirtyfive. Today.

     1

     a) 2003. Kom en dag att tänka på MRA, moralisk upprustning, sedan många år ej alls i mina tankar. Efter ett par dagar sade än äldre man som jag besökte att en bekant till honom hade tillhört MRA.
b) En annan dag kom att starkt tänka på Albin Ström, en göteborsk lokalpolitiker med ett eget litet vänsterparti och som jag en gång på 50-talet såg på Järntorget, men sedan inte tänkt på alls under många år. Inom en vecka mötte jag en tidigare bekant och som då sade ”Hej! Jasså här kommer du, du från Göteborg, staden med Albin Ström, han som talade i alla städer i hela Sverige, utom i Gränna!”
c) Hösten -67 läste jag i tidningen om märkliga sammanträffanden vid två presidentmord i USA. 40 år senare erinrade jag mig detta, med önskan att det funnits kvar för denna nätplats. Efter några dagar kom det utan vidare på posten från en bekant (se fall 32).

     Skarpnäck den 1 oktober 2012,
Gunnar Larson.

FOTNOTER:

1) Särskilt med hänsyn till en uppgift i The Mahatma Lettes to A. P. Sinnett, att det andliga och materiella bara är polariserande aspekter av en och samma verklighet. Juristprofessorn Ronald Dworkin står därtill för läran om ett enda sant svar på varje fråga, och en enda sann lösning på varje problem, ty hans Herkules skulle med sin oändliga intelligens och tid finna det enda, som bäst stämmer med allting. Principen torde stämma, att av alla möjliga synsätt är det bara en som kan vara fullast, rikast och närmast det sanna, om än varje människa bara kan stå för det bästa för henne.

     2 James Randi förnekar inte, säger han, att parapsykologiska fenomen kan finnas, bara att det saknas bevis för dem, vilket är hans poäng, men då med fullständigt bortseende från den esoteriska filosofins själva natur och detta med svenska skeptiker och redaktörer bakom sig. Se allra första stycket i TheMahatma Letters to A. P. Sinnett, om att fenomen som skulle stänga skeptikernas munnar just därför var otänkbara. Men beakta gärna då också, att själva de breven, som av allt att döma överfördes immateriellt, och nu finns på British Archives, har befunnits producerade med bläck eller liknande inifrån själva papperet, ej utifrån, dessutom med parallella mikrolinjer i skriftlinjerna och allt detta ännu oförklarat av den allmänt erkända exoteriska vetenskapen, Se för övrigt THE SNAKE AND THE ROPE. PROBLEMS IN WESTERN SCIENCE RESOLVED BY OCCULT SCIENCE, av Dr Edi D. Bilimoria. Samt AN ESOTERIC VIEW OF THE RELATION BETWEEN CONSCIOUSNESS AND BRAIN FUNCTION av Geoffrey Farthing.

     3 Exempelvis vetenskapsmannen Ian Stevensons många dokumenterade undersökningar med sakliga stöd för tro på reinkarnation, samt andra dokumenterade belägg för förändrade sinnen genom organimplantat, bland annat att en flicka mördades och den som fick organ av henne sedan såg hur mordet gick till och hur den okände mördaren såg ut, så att denne därav kunde finnas, gripas och fällas för mordet.
Referenser: http://en.wikipedia.org/wiki/Ian_Stevenson respektive Edi Bilimoria. http://uk.linkedin.com/pub/dr-edi-bilimoria/7/24/a51

     4 Närmare sagt förklarar den hur och varför inga föreställningar kan vara sanna, men då med närmare förklaringar, som kan öppna sinnet för allt renare och fullare genomseenden av allt möjligt och detta med klarare och renare gränslösheter som övergår alla begränsade sinnen. Jämför detta med Maslows behovshierarki, om till sist värdegivande insikter i ett självförverkligande. Eller, enligt bland andra Krishnamurti, med ett helnyktert och vaket medvetande, fullkomligt bortom och över en själv.

     Referenser med länkar:
Robert Crosbie, Universal Theosophy.
W Q Judge, Teosofins Ocean. G Farthing,
Teosofi — Vad går det ut på?
,
G Farthing Deity, Cosmos and Man,
P G Bowen, The Occult Way.
J. Krishnamurti, The Awakening of Intelligence. (Här som ett tal i Schweiz, men också tillgänglig som större bok med många utdrag från annat.)
Föredrag på CD-skivor
.

6 En gång berättade i TV en kvinnlig akademiker och som var ordförande i Stockholms parapsykologiska sällskap om två egna upplevelser av prekognition, förutvetande, och som hon för egen del inte kunde ifrågasätta. Följande nämns om tiden i The Mahatma Letters to A. P. Sinnett. En av svårigheterna att formulera esoterisk filosofi för oss i västvärlden var att vi inte kunde förstå tiden annat än som linjär.

6 Fd generalsekr. i Teosofiska Samfundet och präst i dåvarande Liberala Katolska Kyrkan. Associerad till United Lodge of Theosophists. Revisor i Krishnamurti Center. (Jur kand. Fd biografmaskinist och sedan -79 busschaufför.)

8 Ständigt drabbas vi av rapporter om våld, våldtäkter och pedofili. Men anmärkningsvärt ALDRIG I MASSMEDIA om människans fulla möjligheter att komma till en genuin självkontroll över sina drifter, av alla de slag. Hänvisning till fotnot 4 för esoteriskt ingående och omfattande uppgifter om människans konstitution, med en latent högre medvetenhet, varifrån hon själv kan objektivera sina lägre aspekter och därav komma till att fullt styra över dem, utan några tvång eller undertryckanden.

9 Avser Jan Bärmark i Göteborg. Men se också kolumn i Dagens Nyheter av Eva Moberg: Övertron på vetenskapen.

*   *   *


     

STARTSIDA